Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Creutz’ «Sommarqväde» är en idyll af den
författaren egendomliga täckhet, endast något för vidlyftig i
sina målningar för att kunna rätt sammanhållas, men
utmärkt genom den språkets och versens melodiska klang,
hvari Creutz var mästare, och som är förvånande under
en så tidig period af det 18:de seklet. Man kan i
sanning med rätta tillämpa på Creutz och Gyllenborg
gemensamt, hvad Franzén yttrar om den sednare ensam,
att de «ännu efter Stjernhjelm och Dalin blefvo skapare
af Sverges språk och skaldekonst». Särskilda partier af
detta poem äro af stor pittoresk skönhet:
Der syns en helig lund, som skryter
Att han af ingen yxa vet,
Och här ett fält i ljuset bryter,
Der hundra hjordar gå i bet.
En bäck från höjden kullrar neder,
Och kring det friska gräset leder
Sitt obestånd och stolta dön;
Han sig i villoslingring kröker,
Tills han sitt skum med bullret öker
Och störtar sig i salta sjön.
Se, hafve^ tusen holmar delar,
Der dagens stjerna svalkar sig,
Och på dess hala yta spelar,
Att desto mer förblinda mig.
Ett mjölkhvitt segel ögat röjer,
Hvar sig en göthisk byggnad höjer
Af tid och luftens våld förstörd;
Men snart den lätta duken sväfvar
Förbi ett fält, som hettan sträfvar
Att kröna med en gyllne skörd.
Men nya syner ögat gläda:
Förvillad i en löfrik park,
Der mina fotter ljufligt träda
På en med blomster bäddad mark,
Jag ledes i förtjusta dalar,
Der träden öppna sig i salar
Och straxt der efter skockas fram.
Jag ser en spräcklig skugga darra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
