- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
342

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med hennes knnde sig förena,

Och jag en himmel finna i min graf.

Du vestanväder, när du andas
Och leker kringom Zephis famn,

Låt mina suckar med dig blandas,

Och sorla stundom fram mitt nämn.

Och du, du sista suck, som drifs från bröstet ut,

Om ^ig en pust så lyckligt kunde föra,

Att du hann fram till Zephis öra,

Så hviska om mitt qval, min kärlek och mitt slut.

Så mjuka, fina och välljudande vers hade ännu icke blifvit
skrifna på svenska, och en sednare tid har blott sällan
uppnått deras skönhet. Man har svårt att förstå, huru
dessa sköna profstycken af 18:de seklets poesi numera
kunnat nästan falla i glömska.

Gyllenborgs bidrag till denna samling af
vitterhetsförsök, «Ungdomens försvar», i form af skaldebref till
grefve Creutz, eger redan den afgjorda didaktiska
rigtning, som i allmänhet utmärker hans arbeten, jemte
det stoiska förakt för sin egen samtid, som äfven är ett
af författarens karakteristiska drag, hvilket ej minst
bidrog att förskaffa honom denna samtids aktning, på
samma gång som det påminner om vissa romerska
förebilder, hvilka äfven hade för sed att klandra sin samtid i
jemförelse med en förfluten verklig eller inbillad gyllene
tid af sedernas renhet och enfald. Ifrågavarande sång
går ut på att ådagalägga ungdomens rätt att njuta sin
ålders oskyldiga nöjen, hvarvid författaren apostroferar
å ena sidan de gamla, som emot naturens ordning vilja
hämma ungdomens glädtighet, och å andra sidan de
unga, som, på ett lika onaturligt sätt, i en förtidig
ålderdom tillegna sig de gamles trumpenhet, öfverklokhet
och leda vid lifvets ädlare njutningar:

Vi unga, vi, min vän, om nöjet böra tala:

Vår oskuld vare pris! hon ger oss rätt dertill.

Förgäfves lastens träl vår glädje härma vill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free