Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenflycht, gjorde hennes sällskap för mig ännu dyrbarare. Tröttad af
hofvet och stora verlden sökte och fann jag hos henne den behagligaste
hvila. Hon styrkte mig icke alfenast i min filosofi utan äfven att
framhärda i mina böjelser för skaldekonsten. En gång, när jag reciterade för
henne mitt poein om «Menniskans Nöjen», glömmer jag aldrig den extas,
hvarmed hon afhörde följande strof, der Nöjena tilltalas:
Er tillhör ju den första ära,
Ty eder lag den första var:
Förrän jag känt förnuftets lära
Jag nöjets lära dyrkat har.
Jag kunde }e och vällust njuta
Förrän jag redigt kunde sluta.
Förrän jag namnet Gud förstod
Jag glädjeoffer honom tände,
Och förrän jag hans allmakt kände,
Så kände jag att han var god.
Hon fann i dessa enfaldiga vers ett behag som nu mera icke kännes.
«Gref Gyllenborg», ropte hon, «ni är poet, tänk ej att blifva något annat;
ni blir det aldrig. Grefve Creutz gör snarare lycka i verlden. Gör sjelf
er egen lycka, er egen förnöjelse, och var säker på ett namn, mera
varaktigt än någon embetsmans, huru hög han må synas.» Detta råd var för
nära öfverensstämmande med min egen böjelse för att icke lemna ett
beständigt intryck. Jag har följt detta råd, och vet ej om jag gjort väl deri
eller icke. Huru äfventyrligt är det icke att stödja sig på en snillegåfva
af den fiygtigaste varelse och den man förlorar utan att veta det!
Under våra lediga månader från uppvaktning vid h of vet fortsatte Creutz
och jag våra litterära sammankomster hos Aspasie. De öfriga ledamöterna
af sällskapet togo föga eller rättare ingen del i vårt förehafvande, till vår
stora förnöjelse och ej ringa lättnad i vårt arbete. Vi redigerade i ordning
en tillräcklig samling för en volym, den första delen af våra
Vitterhets-arbe-ten, hvilken påföljande året 1759 från trycket utgick. De förnämsta arbeten
i denna volym af fru Nordenflycht äro Tåget öfver Bält, som framdeles af
mig vidsträcktare skulle utföras, hennes Ode öfver Carl XII:s passage öfver
Dvna-strömmen och, hvad som i synnerhet gjort henne förtjent af ett
odödligt namn och tecknat hennes djupsinniga snille, hennes Ode öfver Guds
varelse i anledning af några vers ur Exoden. Creutz och jag sparade våra
förnämsta arbeten till nästa volym. I denna infördes allenast af Creutz
en filosofisk målning af begärelsernas bedräglighet och en saga kallad
Svalorna, der han äfven i ett satiriskt skämt tecknat sitt målande snille.
Mina förnämsta arbeten i denna första volym äro Satiren öfver mina
Vänner, den jag redan omtalt, en’annan öfver Folkvisan, den jag ej funnit
jemngod med den förra och derföre uteslutit nr samlingen af mina arbeten.
Mitt Vinterqvåde, författadt större delen i släda under en vinterresa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
