Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu öfverraskas Camilla af Atis. Hon föreställer
sig att det är han, som dödat den stackars hinden och
utbrister med förtrytelse:
–Barbar, som mig förföljer,
Och ej din vildhet mer i ödemarken döljer;
Du föddes blott till mord! Se detta arma djur,
Som måste offras opp för en så vild natur. —
Gå evig^från min syn.
Atis är förtviflad öfver denna hårda dom och irrar
. hela natten omkring i skogen. Emellertid har äfven
nymfen haft tid att ångra sin grymhet, synnerligen när hon
vid närmare eftertanka funnit, att Atis väl ändå kunde
vara oskyldig. Efter tre dagars kringirrande finner man
Atis åter i Dianas lund.
Så snart som verldens bloss vid österns portar brinner,
Uti Dianas lund hvar dag man Atis finner;
Hans plåga föder sig *och växer ständigt der.
Camilla märker grannt hur högt hon älskad är:
Hon tröstlös hade dött om ej hans hjerta brunnit;
Hon nu förtviflad är, att hon hans hjerta vunnit.
Hon söker efter köld, den hon ej finna vill; «
Och ville glömma bort att Atis varit till.
Dess sinne fylles opp af glädje och af fasa;
Fast Fröjas lågor re’n i hennes sköte rasa,
Hon dock Dianas hämnd för sina ögon har,
Och ifrån Atis’ syn hon sig i skuggan drar;
Men straxt hon glömmer sig och efter honom söker,
Och när hon Atis ser, han hennes fruktan öker.
Han är så full af sorg att han ju tröstas bör;
Månn’ väl ett vänligt ord Diana vredgad gör?
Hon talar honom till, men i sin själ förskräckes,
Och tror att himlens hämnd a£ detta ordet väckes.
Slutligen låter Dianas prestinna beveka sig att möta
sin älskare i en aflägsen lund, der hon på hans enträgna
böner slutligen svarar:
Men ödet skulle fritt min oskuld få förtrycka,
Om blott jag ägde makt att göra Atis’ lycka.
Din lycka skulle bli den eld, som mig förtär;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
