Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskans Nöjen och Elände äro två serskilda
skaldestycken, cdnbillningsgåfvan i det förra poemet»,
säger författaren rigtigt, «kontrasterar mot tankestyrkan
i det sednare. — Under en olika förtjenst», fortfar han,
«anser jag dem båda af lika värde? Företrädet dem
emellan ankommer på smaken.» En sund poetisk kritik
gifver likväl företrädet åt «Menniskans Nöjen», på den
grund, som författaren sjelf antydt, att inbillningsgåfvan,
poesiens äkta organ, der är öfvervägande, då «Menniskans
Elände» mera eger rhetoriska förtjenster, här och der
sublima drag. Så tillropar skalden i det förra poemet
Nöjena:.
Er tillhör ju den första ära,
Ty eder lag den första var.
Förrän jag kännt förnuftets lära
Jag nöjets lära dyrkat har.
Jag kunde le och vällust njuta,
Förrän jag redigt kunde sluta.
Förrän jag namnet Gud förstod,
Jag glädjeoffer honom täiyle;
Och förrän jag hans allmakt kände,
Så kände jag att han var god.
Dessa nöjen framträda sedan, ingalunda till fördel
för dikten, under allegoriska skepnader. I Menniskans
Elände ropar han till den menniska, som han i det förra
poemet gör så lycklig genom Nöjena:
Ej nog att djuren lik du delar deras börda,
Dn måste din tyrann uti din like vörda:
Sitt straff en vredgad Gud ej längre sträcka kan.
När af ett mordiskt jern det späda lammet slagtas,
Det mister blott sitt lif, ej ser att det föraktas,
Utaf dess baneman.
Den jord, hvars näringssaft den minsta mask för njuta,
För dig allena syns sitt milda sköte sluta;
Malmström. /. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
