Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanslipresident som i följd af sina personliga egenskaper. Fäderneslandet
erkände med enhällig röst hans diplomatiska skicklighet, hans erfarenhet i
ärendenas handläggning. Man berättar om honom en anekdot, som i detta
afseende är betecknande. Ryska ambassadören Bestucheff hade före 1741
års krig begärt ett kategoriskt svar, huruvida Sverige ville bestämma
sig för krig eller fred. Då frågan ännu var oafgjord i rådet och ett
svar ändock måste afgifvas, uppsatte Höpken såsom statssekreterare ett
sådant, som, sedan det blifvit gilladt af senaten, öfverlemnades till
ambassadören. Denne genomläste det flera gånger, men kunde ändock icke förstå
meningen, utan skickade efter sekreteraren för att begära närmare upplysning.
Höpken svarade med största artighet, att han beklagade att han icke hade
befallning, att gifva någon ytterligare upplysning än den som redan fanns i
det skriftliga yttrandet. «Men jag har studerat er skrift hela två timmar»,
invände ambassadören, «och ändock icke kunnat blifva invigd i rådets
hemlighetsfulla mening». — «Och kan väl eders excellens begära», återtog
sekreteraren, «att på två timmars tid kunna utveckla hvad som kostat mig
många dagars möda att inveckla». — Mot krigets slut uppsatte Höpken ett
betänkande mot svenska och danska kronornas förening, som väckte mycken
uppmärksamhet.
«Det var isynnerhet tankens styrka, uttryckets kraft, språkets renhet,
som man hos denne statsman beundrade. Men fastän den svenska Tacitus
såsom författare tillegnat sig Roms kärnspråk och storartade uttryckssätt,
så var dock hans personlighet för ingen del genomträngd af detta den fria
romarens sinnelag.–Likaså fattades honom mod och beslutsamhet för
att i dessa inre stormar segra eller på ett lysande sätt falla. Han saknade
äfven åtskilliga andra egenskaper, som äro oumbärliga för partihöfdingen.
Kall^stel, sluten, fåordig, var Höpken mera frånstötande än vinnande:
ehuMri alla hänseenden mera grundlig än både Gyllenborg och Tessin,
saknade han den förres djerfhet och ränkspinnande smidighet, den senares fina
belefvenhet och lysande sätt att vara och imponerande, med artighet
blandade förmåga att uppträda. Höpken åter stod nära nog ensam och kunde
aldrig göra sig till medelpunkt för ett större parti. Emellertid betraktades
han den tiden, innan ännu hans svaghet var ställd på prof, såsom hofvets
farligaste motståndare» *).
Höpkens politiska vankelmod visade sig isynnerhet
vid frågan om kriget mot Preussen. Höpken var emot
kriget, men gaf slutligen vika för pluraliteten i rådet.
Krigets olyckliga utgång ådrog kansli-presidenten
allmän ovilja och kostade honom hans embeten, dem han
’) Biografiskt Lexikon, VI: 318 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
