Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämne: tankar sås ut, pä det skörden måtte blifva ymnig af nya, frodigare
och förbättrade tankar» ’).
Man må hysa olika tankar med von Höpken i detta
ämne: det vore synd att motsäga honom, då
akademierna just synas hafva varit det stål, som fram tvingade
hans eget snilles gnistor.
Både samtiden och efterverlden har dock ansett
Äreminnet öfver C. G. Tessin, hållet inför
Vetenskapsakademien, såsom Höpkens yppersta mästerstycke i
vältalighet. Ingen talare på svenskt tungomål har efter
mitt omdöme öfverträffat von Höpken i den kärnfullhet,
kraft, tankedjup och manliga pathos, som utmärker denna
makalösa minnes-skrift; dock — Höpkens egen
minnesteckning af riksrådet, grefve Ekeblad är likväl dermed
jemförlig. — Ett år efter Tessins död, den 25 Mars
1771, skildrade von Höpken den hädangångnes minne i
V etenskaps-akademien.
«Akademien»} så börjar han sitt föredrag, «har ofta på detta stället,
nti denna sorgdrägt och ntaf nn varande anledning varit församlad: ofta
sörjt öfver den förlust vetenskaperna hafva måst vidkännas; ofta öfver
saknaden af något stort ljns och sällsynt efterdpme, när de mest behöfdes;
ofta öfver deras frånfälle, som varit hennes beskyddare och välgemingsmän;
och under dessa hennes bedröfvelser, har hon alltid egt den hugsvalelse att
se det allmänna dela desamma med henne, blanda sina tårar med hennes
och göra till sina egna de händelser akademien angå och trycka kunnat.
«Vid detta tillfälle samla sig alla dessa betraktelser för våra tankar på
en gång och på ett kännbart sätt. Ar frågan: Om snille? Ho har egt det
mera lysande, mera prydt, än den herren, hvilkens åminnelse i dag af oss
firas? Om vetenskaper och deras afföda, konsten? Ho är den som ifrigare
uppmuntrat dem? Om riket? Ho har haft mera tillfälle att tjena det,
och mera nyttjat dessa tillfällen? Ar hans minne inom akademien allena
inneslutet, eller uti rikets handlingar nu mera likasom bordlagdt? Och har
den korta tiden, sedan han upphört att lefva bland menniskor, redan hunnit
försvaga lifligheten af hans åtanka? Otacksamhet måste väl en gång upphöra,
afund tystna, om icke förr, åtminstone då, när himmelen mörknar och
oväder uppstiga. Menigheter tro sig kunna vara stora män förutan, medan de
*) Vitterhets-akademiens handlingar, I: 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
