Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yfvas uti en inbillad lycka. Tiderna förvandlas, nöden påtränger, råd
be-tarfvas; då först kännes saknaden, då behofvet. Men Aristider återfås icke
så lätt som de förloras. Natoren har dem väl alltid nti förråd; menniskor
deremot nyttja dem icke alltid. Och som jordmånens oart qväfver den
bästa plantan; likaså tiderna det bästa snillet. Ty vore ett land till: på
jordklotet, mine herrar, der split och oenighet skulle sätta allting uti gäsning,
der man hade förlorat all känsel af kärlek för fosterbygden, all ömhet om
dess heder och värdighet: der agg, hämnd och egennytta vore de enda
grunder till alla gerningar: friheten ett namn för sjelfsvåldet, sj el fs våldet
en väg till förödelse; månne icke uti det landet de skattas sälla, som dö
undan, eller kunna söka renare seder under en lugnare himmel?–-
O mitt fädernesland!»
Sedan talaren följt den aflidnes, oss till dess
väsentliga drag bekanta lefnadsöden och med mästarhand
tecknat hans samtids inre och yttre förhållanden samt
omsider skildrat hans sista lefhadsår i ensligheten på
landet, slutar han med följande adress till sina åhörare:
«J som ännu trampen trötta och hala fjät för att uppfylla edra
lystnader, J som tron att utom stora verlden är ingen förnöjlighet, ingen
trefnad: som inbillen eder, att enslighet är en börda och med en art af förakt
eller medömkan skådar neder ifrån lyckans höjd på dem, som icke mera
fika derefter, träden närmare och betrakten en stor och förnuftig mans
lef-nadssätt! Menen J att han velat byta med eder? Att han icke kunnat
trifvas med sig sjelf? Att han varit färdig att återvända till alla skiften
af händelser, till en slipprig höghet, till fåfängligheten af prakt och
lustbarheter, och till allt det som oroar eller gläder denna verlden? Att han
saknat trängseln af uppvaktningar och de sminkade betygelser af
tillgifven-het och af vördnad, som aldrig åt personen men åt lyckan offras, och med
henne försvinna? I sanning, mine herrar, det är en stor uppbyggelse att
finna slika efterdömen bland menniskor. En herre, som vandrat genom den
bästa delen af verlden, blifvit allestädes firad, pröfvat detta lifvets
behagligheter, pröfvat ett allmänt förtroende uti sitt fädernesland, och försökt
allt det, som kallas heder, myndighet och anseende: att se den herren
försaka allt sådant, lemna alltsammans och tro sig aldrig hafva varit
lyckligare än sedan han hunnit vara lyckan förutan. Man skulle förmoda sådana
efterdömen böra göra starkt intryck, men fåfängt. Menniskan går utur
verlden äfven så tanklös, så oförfaren, så ny som då hon trädde in. Lem.
nom henne fördenskull till sitt öde. Det tyckes att på detta jordklotet blott
galenskaper, villomeningar och laster kunna trifvas, ty sanning har svårt för
Malmström. I. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
