Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan sökte att ordna styckets intrig i öfverensstämmelse med sin
uppfattning. Den vigt, vi gifva två seklers uppfattning af konung Gustaf, för att
försvara Celsius för sin <?ustaf I:s historia, måste ock här gälla när fråga
är om konung Erik, och således kunna vi ej berömma denna Celsii
afvi-kelse från en beskådande samtids och närmaste eftertids dom, hvilka hade
så många handlingar att lägga till gr^ind för det oförändrade omdömet, så
vida han ej kunnat lägga nya grunder för den förskönade bildstoden.
Historien är ej en barmhertighetsanstalt. Beskow och Börjesson må låta
sånggudinnan utöfva dylik kärlekens försköning af verkligheten. Yår samtid
har ranskat i häfdagömmorna och dervid har nytt ljus framstrålat, hvarvid,
ehuru både lyran och harpån fallit ur konung Eriks händer, morddolken
likväl ses hållas qvar, och en ’skarp urkundsman talar nu om hans
»vanvettiga banditregering». Det gör oss ondt! Vi ha så gerna dröjt vid
Celsii bild och velat så gerna förlåta det excentriska geniet och kasta skulden
för hans oemotsägliga brott på hans bröder och många andra. Vi veta att
Celsius med sitt försök gladde sin konung, som hade en äldre konungasons
sympatier med konung Erik mot yngre bröder, utan att vi vilja misstänka att
detta inverkat på Celsius. Celsius deremot inverkade säkrare på Gustaf III,
som, under de nya åsigternas inbrytande bland allmänheten, ryckte spiran
ur Johans stenbildshand på grafven i Upsala och förde den till konung
Eriks graf i Westerås. Vi frukta att både Gustaf och Celsius uppfattade
de två kungliga bröderna mera såsom skådespelsförfattare än domare på
häfdemas forum» *).
Hammarsköld tror, att Celsius skulle hafva satt
kronan på sina historiska bemödanden, om han hunnit
fullborda sin påbörjade svenska kyrkohistoria. Han
kallar det «ett snillrikt verk, frukten af flera års grundlig
forskning och utfördt i en stil, som är stor och
intagande med sin ädla episka enkelhet.» Detta arbete, som
utkom i tre särskilda redaktioner, sträcker sig blott till år
1022. I motsats mot Hammarsköld bedömer Wieselgren
detta arbete med mycken stränghet, ej allenast derföre
att det i flera fall strider emot Wieselgrens egna
historiska hugskott, utan äfven derföre att det ej kunnat
tillgodogöra senare tiders historiska forskningar.
Wieselgren kunde dock i afseende på Celsius hafva erinrat sig
detsamma, hvarom han sjelf påminner i afseende på
*) Wieselgren, Sveriges Sköna Litteratur, IV: 587 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
