Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, vore doek dåraktigt att neka deras nytta, gudlöst att påstå deras skad*
lighet: lärarne borde efter Gustafs mening icke så myeket smäda emot
p&f-ven, icke så högt lasta den gamla lärans fåfänga upptåg, som icke fast
hellre predika Guds ord rent och uppmuntra åhörame till kristliga dygder.
Ett så förnuftigt omvändelseverk kunde icke sakna framgång. Ett talrikt
folk, brinnande af nit för sina förfäders1 tro, blef oförmärkt öfvertygadt
och om vändt utan förlust af ett enda menniskolif: exempel utan like
i hela kyrkohistorien. Ett andligt välde, grundadt på en femhundraåra
häfd, och som kommit så många föregående Sveriges konungar och regenter
att bäfva vid minsta försök af inskränkning, blef här undergrafvet*till sin
grundval och krossadt till hela sin byggnad, nästan utan motstånd:
menigheten var oförmärkt blefven Luthersk, medan man ännu talade om Luther
såsom ett afgrundens verktyg: påfvens dyrkan och förmenta helighet
för-srunno såsom irrbloss, så snart källan till hans välde och inkomster var
stoppad» *).
Sven Lagerbring.
I vetenskaplig forskning står Lagerbring högre än
både Celsius och Botin, ehuru han i stilens egenskaper
är dem långt underlägsen. Sven Bring var född den
24 Februari 1707, blef student i Lund 1720, juris adjunkt
1731, akademi-sekreterare 1741; histor. professor 1743,
juris doktor 1751. Ledamot af Vitterhets-akademien
1755. Han adlades med namnet Lagerbring år 1769,
erhöll kansli-råds titel år 1770, och dog den 5
December 1787.
«Lagerbring8 Svea rikes historia, hvaraf första delen utkom år 1769»,
— säger Wieselgren — «hade ej före sig något bättre i svensk historiografi.
Ihre förklarade helt afundsfritt, att den var ett värdigt ämne för national
-stolthet. Hallenbergs kritik har ej mäktat ändra omdömet, ehuru mycket
i denna kritik erkännes rättmätigt. Ingen hade så som Lagerbring studerat
arkivernas urkunder.–-Man har dock ej utan skäl från honom
härledt det så kallade aristokratfördömandet i vår häfdaforskning nu ett
sekel. Detta har dock först en ren svensk grund, i så måtto att folket
i Sverige, säkert till landets nytta, är liksom födt med tron att kungen,
den fixerade personligheten, gör det goda, och herrarna, det obestämdaste
föremål för revolutionärers anfall, det onda som sker. Dernäst har det i
*) Anf. st., sid. 151 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
