Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s& måtto en sann grand, att hittills i Sverige en knng väl sällan kunnat
eller velat mycket af vigt uträtta, som var tvertemot både regeringsadelns —
omgifningens i rådet — och hofadelns — den dagliga omgifningens — vilja.
Sällan knnde de ofrälse genomtränga begge dessa mnrar, åtminstone utån
hjelp från andra af de ofta söndrade adelsmakterna, men hvilka
tillsammanlagda utgjorde den svenska aristokratien. Då Axel Oxenstjerna var
rådsmaktens hufvud, var M. 6. de la Gardie hofadelns. Då hattarnes adliga
hufvudmän vunnit riksdagsvoteringarne, såg man merendels mössornas
adliga hufvudmän främst i hofsalarna. Således kunde man säga, att
aristokratien gjorde både det onda och det goda som skedde, men en rojalist,
en svensk, en som tror på det godas högre makt, gaf väl alltid heldre den
mest framstående och åtkomliga personligheten, konungen, äran af det goda,
än den för framtidens lugn farliga skammen af det onda, som behöfver
men kan förlora konung, fastän ej förlora herrar, de må vara adliga eller
ej. Likväl nekas ej att Lagerbring har en gifven lutning åt
aristokratfördömandet. Men han hade upplefvat under frihetstiden så många
herreförsök att förstöra svenska folkets «konungskhet», att han väl fann större
behof att; för jemnvigtens återvinnande, väl belysa aristokraternas än
ko-nungarnes synder, och dervid kunde han lätt inkomma i en vana i detta
fall, som af ren patriotism knnde göra honom till en partisk häfdatecknare.
–Ur den synpunkt, vi här måste främst vidhålla, brinner Lagerbrings
ljus mattast. Stilens förtjenst är underordnad. Den är lika litet Livii
högtidligt vältaliga utförlighet som Taciti djupsinniga korthet. Man kan kalla
hans språk en stundom jollrande, stundom knarrig konversationsstil,–-
I stil står Celsius framför Lagerbring.–Men Lagerbrings
framställningssätt var utmärkt för den tiden; ungdomen hänfördes och de akademiska
^lärarne, ja Celsius sjelf (då biskop i Lund), syntes gerna på lärjungarnes
bänkar i hans lärosal. Hans Rikshistoria förtjenar beröm för den goda
planen att efter hvarje hufvudsaklig framställning meddela källorna.
Derigenom uppstå hvilophnkter, minnet underhjelpes och lättheten att pröfva
författarens uppgifter och uppfattning blifver stprre–-»*).
Anders Schönberg.
Ånnu en annan vigtig historieskrifvare tillhör
genom sin vetenskapliga uppfostran, sin anda och sina
första skrifter frihetstiden, nemligen Anders Schönberg.
Han är mindre känd och omtalad än de föregående,
kanske hufvudsakligen af det skäl, att hans vigtigaste
*) Sveriges Sköna Litteratur, IV, 217 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
