Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästa sig, äfven så yäl i menighets-välden, som i Rom, under en del af
Augusti efterträdare» *).
Jag bör icke lemna denna vigtiga författare utan
att äfven hafva lemnat ett prof på hans historiska stil.
Han beskrifver konung Carl XLs ungdomslynne och
uppfostran på följande sätt:
« Konung Carl XI egde ett snille, som visade sig vara mera vidsträckt
vid dess mognare år än det lofvade vid dess första ålder. En brådskyndad
qvickhet tycktes åtminstone icke vara hans lott; men Försynen hade icke
förnekat honom snillegåfvor, och deribland den vigtigaste af alla, förmåga
till ett moget och stadgadt mannavett. Utom hos några få ovanliga snillen,
utveckla sig alltid förståndets förmögenheter i den måp som de odlas i
upp-fostringen. När den har varit vanvårdad, är svårt att veta huru dessa
snillegåfvor vid en bättre undervisning skulle blifvit. — Att denna konungs
uppfostran varit vårdslösad är så mycket mera ostridigt, som han sjelf,
enligt en anteckning i Palmsköldska handskrifterna, skall under sin regering
hafva deröfver beklagat sig, med yttrande, att han gerna ville umbära halfva
sitt rike, om han fått lära något mera i sin ungdom. Konung Carl Gustaf
hade sjelf utsett till sin sons handledare i vetenskaper tillförne professorn,
då varande sekreteraren i konungens kansli Edmund Fegrelius, sedan
friherre och riksråd (under namn af Gripenhjelm), en efter tidens sätt lärd
man, men, som troligast synes, mera försedd med akademisk lärdom, den
man med visshet till dess heder känner, än med tillräcklig skicklighet att
uppfostra en kunglig prins. Till den unga konungens guvernör förordnades
riksrådet friherre Christiern Horn, en herre, som berömmes för godt sinne,
men om hvilken för öfrigt alla underrättelser från den tiden instämma, att
han till detta vigtiga värf varit minst tjenlig. Han blef dertill utnämnd af
enkedrottningen, åt hvilken rådet hade uppdragit detta angelägna val; men
vid ett så riksvårdande ärende, hade senaten försummat förut med henne
aftala, hvilken dertill vore den tjenligaste. — Billigtvis borde
enkedrottningen, som nu hade fått del i regeringen, icke lieller uteslutas från
vårdnaden om sin sons uppfostring, som det skedde vid drottning Christinas. Men
denna enkedrottning synes föga bättre än drottning Christinas fru moder
hafva förstått att uppfostra en regent. Pufendorf har skrifvit att hon
trodde sig hafva uppfyllt sina pligter i detta afseende, då hon sörjde för
hans förtäring och beklädnad. Vid den förra iakttogs icke heller tillbörlig
ordning, så att prinsen tidigt om förmiddagarne skall blifvit förtyngd till
kropp och sinne, och försatt utur tillstånd att med aktsamhet sköta sina
*) Vitterhets-akademiens Handlingar, II; 204 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
