Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Kurck uppsatte en skrift att konungens undervisning borde bättre
skötas, skulle de hafva blifvit bortsända ur staden till andra förrättningar
förr än deras skrift hunnit i rådet föredragas. I en lindrigare uttydning
kan detta anses såsom en verkan af förmyndarnes nitälskan för sin
myndighet emot de öfriga rådsherrarne. Det blifver dock lika oförsvarligt att hafva
vårdslösat fäderneslandets välfärd, så nära förbunden med den unga
konungens undervisning till att framdeles för jrikets förmån och sin ära kunna,
med värdighet föra sin spira. Den allmänna sorglöshet, som denna tiden
visade sig i andra mål, torde väl utan vidare afsigter hafva härutinnan
medverkat hos én del af rikets då varande styresmän. Skulle åter några
hafva sträckt sina uträkningar än längre och föreställt sig en konungs
mindre upplysning såsom en lycklig utsigt för rådsväldet, så hade deras
egen fåkunnighet mesta skulden för en så enfaldig tanke. Det skulle icke
hafva fordrat mycken uppmärksamhet på alla tiders förfarenhet för att finna,
huru många olyckor och fel härflyta endast af brist på insigter och att den
aldrig kunde vara mera förderflig än hos en regent. Då skulle det hafva
varit af de slags straff, som man kallar naturliga, en nödvändig verkan af
den tillställning, som man sjelf hade beredt, hvilken ock blef de herrars
lön, som kunnat hysa dylika afsigter, när sådan stränghet sedan ^träffade
dem, som till någon del förmodligen uteblifvit, om de mera bemödat sig att
inplanta de rätta grundsatser för borgerlig styrelse hos en konung, hvars
beredande till en lycklig regering fäderneslandet hade lemnat i deras vård.
— Icke heller hade konungens förmyndare bemödat sig att lära känna
karakteren hos denna unga <|>rins för att stadga dess goda egenskaper och
förbättra dem, som rättelse behöfva i nppfostringen. En utmärkt böjelse för
rättvisa och redlighet hade visat sig hos honom från hans första ålder.
Man behöfde icke någon bättre grundval att derpå bygga en förträfflig
uppfostran. Man stärkte väl detta lyckliga sinnelag med åhåga för religionen,
och på den sidan har hans handledare förtjent välgrundade loford. Han
skulle förvärfva sig dem än mera, om man hade ledt dessa ädla driffjädrar
ända till att fullkomligen stadga ett ömt hjerta’hos den unga konungen,
om man lärt honom känna den rätta föreningen mellan godhet och rättvisa
hos en regent, och om man från de första åren gjort det kännbart för hans
hjerta, att religionens rätta kraft än mera visar sig i kärlek för menniskor
än i dess yttre öfningar. Hans gudsfruktan i hela hans öfriga ålder gör
honom större heder än allmänt kanhända kännes i vårt tidehvarf, der man
åtminstone torde stundom vara mindre nöjd med de i all enfald uttryckta
kristliga tankar, som öfverallt finnas i hans egenhändiga dagbok, likväl
alltid lika hedrande för hans minne. Dock tillhörer det historiens oväldighet
att vidgå, att mera ömhet under hans påföljande regering stundom bort
äga rum, der hon mången gång trodde sig icke finna annat än ämne för
stränghet, under anseende af rättvisa. Deremot får honom icke förnekas
den heder att ofta hafva bevisat både nåd och ädelmod, så att man sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
