Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des att i förra tider brukligt varit, att såsom Les Chevaliers Bannerets
hade hvar sin cri-militaire, eller någon lösen, hvilken de i träffningar
brukade att sammankalla sina följeslagare, och såsom riddare hade sina
särskilda deviser, så ville konungarne äfven antaga någon favorited, hvilken de
till sanningens eller löftens bekräftande brukade: en sed, som äfven
fortplantades på deras betjenter och embetsmän, som på det sättet ville blifva
distinguerade. Man finner i följd deraf antecknadt, så väl hos Guillard,
i hans Histoire de Frangois I, som hos den sig kallande Vigneul Marville
i hans Mélange d’histoire et de Litérature, hvilka eder som en och annan
af franska konungar sig utvalt, såsom Ludvig XI: La Påque Dieu; Carl
VIII: Par le jour Dieu; Ludvig XII brukade i hvart annat ord «Diable
m’emporte», och tro förenämnda häfdatecknare att det är till åminnelse af
denna så älskade konung, att detta ohyggliga svordomssätt blifvit så
allmänt i landet gängse. Frans I var mera godtalig och försäkrade allenast
med det lindriga bedyrandet «Foi de gentilhomme», men blef dervid mer
betrodd än många af de förra med alla sina svåra eder. Guillard tillägger,
att Carl IX såsom en storsvärjare hade alla eder till sina favoriter, hvadan
ock ingen besynnerlig honom tillegnas. Om Henrik IV berättas, att när
han växte upp och allmänna bruket tycktes fordra att han ock borde hafva
sin egentliga ed, hafva hans guvernörer lärt honom att försäkra med «ventre
saint gris», hvilket denne monark sedan ständigt bibehöll, ehuru det intet
betydde, och äfven derföre troddes vara mindre syndigt. — Vår nord
hafver ock antagit samma okynne. Jag förbigår Gånge Rolf, hertigen af
Normandiet om hvilken berättas, att när han kom till Carl den enfaldige för
att emottaga investituren för Neustrien, och man ville, att han, till
erkän-samhet för det att han blifvit hertig och konungens måg, skulle kyssa hans
fotter, hafver han nekat dertill och sagt: «ne se bi Gott», det är: det skall
icke ske vid Gud, och att alla norrmännen sedermera blifvit kallade bigots.
Men detta torde vara en dikt: åtminstone har Rolf då ej brukat sitt
modersmål, utan svurit på engelska eller tyska.»
Ihre hugnades år 1757 med kansli-råds namn,
heder och värdighet, och adlades följande år. Han dog
i Upsala den 1 December 1780, efterlemnande tre söner
och tre döttrar.
€. R. Bercli. *
Då det är fråga om historisk forskning under detta
tidehvarf, bör man icke förbigå kansli-rådet Carl
Reinhold BercL Han sysselsatte «ig företrädesvis med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
