Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva blifvit med innehafvande af första hedersrummet
promoverad filosofie magister, erhöll han universitetets
understöd för att i Köpenhamn fortsätta sina studier
öfver de nordiska språken och fornhäfdema. Sedan han
1758 utgifvit en dissertation «De multitudine linguarum
Civitati Literariae noxia» kallades han till docens i
Literse Humaniores. År 1762 erhöll han utan egen
ansökan fullmakt att vara lektor i moralen och historien
vid kadett-kåren i Carlskrona. Följande år 1763
anträdde han en utrikes resa till Tyskland, Schweiz,
Frankrike och England. I stället för att vid sin hemkomst
till fäderneslandet återtaga sin lektorstjenst i Carlskronä>
blef han kallad till informator för den unga prinsessan
Sofia Albertina och erhöll derjemte assessors titel. Få
år derefter upphöjdes han till lagman och erhöll på 1770
års riksdag sin informatorslön i lifstidspension. Vid
konung Gustaf HLs kröning blef han adlad under namnet
af Sotberg. Han hade lyckan att stå synnerligen väl
hos hofvet, i synnerhet hos drottning Lovisa Ulrika.
«Hon fann hos honom», säger Rosenstein, «hvad hon alltid höll i stort
värde, snille och insigter, samt påkallade honom derföre ofta dels till
läsning, dels till samtal öfver lärda saker. Derjemte uppdrog hennes kongl.
maj:t honom vården öfver bibliotheket och kabinettet vid Drottningholm.
Efter konung Adolf Fredriks beklagliga frånfälle, var Sotberg af de få,
som under de första fyra månaderna fingo företräde hos hennes maj:t, och
tillbragte flera timmar om dagen i samtal öfver sådana ämnen, som troddes
tjenliga att lätta och skingra hennes maj:ts sorg. — Under drottningens resa
och frånvaro i Berlin, underhöll han på befallning med hennes maj:t en
oafbruten brefvexling, hvarunder han med kongl. maj:ts eget nådiga
tillstånd meddelade underrättelser om hvad som vid den märkvärdiga
riksdagen 1772 föreföll. När hennes kongl. höghet ej mera behöfde honom
såsom lärare och han således var sinnad att lemna hofvet, behagade både
hennes maj:t enkedrottningen och hennes kongl. höghet prinsessan förklara,
det de icke ville umbära hans uppvaktning vid deras läsning och enskilda
umgänge. Han förblef derföre sin öfriga tid i deras hof, hade den nåden
att dagligen nalkas deras personer, vörda deras godhet och röna ett så
utmärkt förtroende, att de snarare tycktes anse honom såsom en vän än såsom
en tjenare. Vid det tillfallet då han anhållit om afsked från hofvet,
täcktes konungen i de allranådigaste utlåtelser försäkra honom om sin kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
