Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om musiken yttrar han:
«Du himlagåfva, som afbildar oss glädjen i de .sällas boningar. Der
utsjunges med englaröster: Hallelujah! Amen, lof och ära och pris och kraft
och starkhet vare v årom Gnd ifrån nu och i evighet l — Musiken räknas
bland onödiga och umbärliga konster. På samma sätt som rita, bygga
präktiga hus, uthugga bilder och ärestoder. Hvartill duga de konstiga
gjut-ningar? Hvad skall man med kopparstick? Ser man då ingenting i
naturen, som tjenar till prydnadr Nyttan af många saker är val oss fördold:
men det ser ut, som Skaparen velat fägna vårt öga med de oändliga
om-8kiften i naturens fägring .... Skogen klingar af en fullständig musik ....
De (sångfoglame) äro liksom planterade i trädens grenar till att upplifva den
tysta naturen och förnöja menniskohjertat. Ombyte förlustar. Här hörer du
ett allegro af lärkor. Der sitter en turtur och instämmer ett lamento. Siskan
spelar upp en aria. Domherrens piano och steglitsans forte blandas till din
förnöjelse. Talltrasten roar dig med ett recitativ .... Du går en
sommarmorgon ut i en angenäm skogspark: du går hem igen ganska väl förnöjd
af en så dråplig koncert .... Säg mig hvad det är du känner in i själen,
då rösten faller ur ett dur i moll? Du kan ej uttrycka hvad du menar.»
Bran jeansson.
Brunjean88on, menar Atterbom, är «ett narraktigare
exemplar af Dalinsk lärjunge» än Sahlstedt. Uttrycket
är hårdt, men är kanske icke så illa menadt. Sahlstedt
var ett barn af sin tid och . hans esthetiska theorier äro
ytliga nog, men «narraktig» är han ändock icke. På
Brunjeansson må epithetet tillämpas, ehuru jag tviflar
på att hans samtid fann hans poetik narraktig. Han
var en slaf under de lafinskt-fransyska smakreglorna,
och Horatius, Boileau, de la Motte och Voltaire voro
hans ofelbara auktoriteter. De allmänna poetiska lagar,
som han lärt af sina mästare ville han tillämpa på
svenska poesien genom följande speciella reglor: 1) Man
måste* låta orden i vers behålla samma ordning som i
annan svenska. 2) Alla enstafviga ord, liksom med få
undantag alla tvåstafviga, äro korta; man bör ej göra
* ett kort ord långt eller tvärtom. 3) Alla trestafviga ord,
hvilka ej börjas med be eller för, undantagande gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
