Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den aktning, som han, i trots af sin samtids allmänna
smak, hyste för vår fornål&riga svenska skaldekonst.
*.
«Det är», säger Liljestråle i sitt Inträdestal i Vitterhets-akademien,
«det är i sanning så som ett vittert engelskt fruntimmer Maria Elstob sig
utlåter: «det värsta man kan säga om våra förfäders språk är, att de talte
som de stridde, starkt och eftertryckligt.» Man torde ej misstaga sig om
man håller före, att likasom i andra saker har i språk äfven konst och
påfund både sitt onda och sitt goda; och det torde icke äu vara så afgjordt:
Om konsten och all den uppfinning menniskosnille och smak i
så många tidehvarf alstrat, i sjelfva verket mera förbättrat än
sysselsatt verlden? — Jag ville», fortfar Liljestråle, «ytterligare visa,
huru våra äldsta skalders poesi väl var enfaldig, men liflig och stark, samt
tillika regelbunden: och som den egentligen hade till föremål att föreviga
vissa stora gerningar och ovanliga händelser, så voro deras qväden
merendels korta och af en epigrammatisk art: sådant instämde med folkets vana
att med ett enda kort ord eller uttryck gifva hvar sak eller person sin
rätta stämpel, så enlig med sanna och väsentliga egenskapen, att något
fullkomligare ej kan sägas.–-Deras stil hade en sublim enfaldighet i
sjelfva uttrycken och dess sinnrikhet bestod i allegoriska målningar, som
hade mycken nätthet och ledde tanken på det fina och så till sägande sjelfva
kärnan af sakerna, hvilket sammantaget gör den rätta och sanna
skalde-anden eller génie-poétique» *).
Här bör dock anmärkas, att ehuru mycken beundran
Liljestråle uttalade och verkligen hyste för vår fornsång,
hans bekantskap dermed likväl i vår tid icke skulle
anses synnerligen grundlig. Äfven här befann han sig helt
och hållet på Dalins grund. — I företalet till sin
nyssnämnda lärodikt yttrar Liljestråle både sannt och
vackert om poesien:
«Hon är passionens och imaginationens eldade tungomål, utfördt i de
tanken enklast och naturligast bildande ord, afmätta i en viss behaglig
nummer, hvars upprinnelse är menniskans medfödda lust för harmoniskt ljud.
Hennes syftemål är, att, då hon kort och klart afbildar den vackra
naturen, tala till både förstånd och hjerta för att anbringa sanna och sunda
tankar. Men att väl utföra detta, dertill fordras den goda smaken, som är:
en själens invärtes förmåga att fatta nöje af det vackra i naturen eller
konsten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
