Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom anmärker med skäl att «här i Sjelfva
verket betecknas just höjden af hela detta tidehvarfs
esthetiska åsigt». Man kan derföre med skäl fråga, på
hvilken grund den tidens vittra kritiker kunde anse sig
Sjelfva stå så högt öfver den förlöjligade Liljestråle?
Kanske just på grund af den hans djupa aning om
poesiens högre väsende, hvilket för dem var alldeles
tillslutet. Dunkel som denna aning var, har han dock
på ett ganska skönt sätt djthyrambiskt utsjungit den i
en vers af sitt minne öfver Dalin:
Säg, skalders Gud! livad himmelsk värma
Hos dem, som da benådar, känsP
Hvad lär dem skaparmakten härma
Och vidga ut naturens gräns?
Sig snillet allt ju möjligt finner:
Achilles segrar, Troja brinner,
Vid lutans klang blir Thebe bygdt;
Kring himlar, afgrund, luft och bölja
Man hisnar att en Milton följa
I höga tankars djerfva flygt *).
C. Mandergtröm.
En annan författare, som äfven utmärkt sig genom
sin nitälskan för fäderneslandets poetiska språk och som
äfven var ett föremål för sin samtids öfvermodiga åtlöje,
var Christopher Manderström, Hans originaldikter äro
af ringa betydenhet, men hans öfversättningar förtjena
större uppmärksamhet, synnerligen som han är en ibland
de förste, som sökte på svenska öfverflytta grekiska
originaler, till exempel idyllen Thyrsis af Theokrit
samt M. Aurelii Antonini betraktelser öfver sig sjelf.
Mest namnkunnig gjorde han sig dock genom sitt
svenska Rim-Lexikon (1779). Det är egentligen detta
arbete, hvilket vid hans namn fästat en ridicule, sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
