Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
versens ok, utan att ännu hafva trädt under
alexandrinens. Dialogen har, såsom hos spaniorerna, till en del
rent lyriska versmått. En särskild märkvärdighet har
detta skådespel derigenom att det första gången
uppfördes i närvaro af konung Carl XI på Upsala slott och
att det då speltes af ynglingar, bland hvilka några
vunnit historisk märkvärdighet. Titelrolen, drottning
Rosamundas, utfördes af Anders Wolimhaus, sedermera grefve
Lejonstedt, Nemesis (prologen och epilogen) af Jacob
Wolimhaus, sedermera grefve Gyllenborg, en annan
hufvudrol af författaren sjelf, åter en annan af Samuel
Columbus.
*
Först på 1730-talet uppstod en egentlig svensk
theater. Om den dramatiska konstens första öden på denna
tid yttrar i sina handskrifna anteckningar kammarherren
baron Gustaf Ehrensvärd, som var direktör för
spektaklerna under första åren af konung Gustaf 111:s regering:
«Ifrån 1730-talet», säger Ehrensvärd, «daterar sig svenska snillets
blomning. Grefve Carl Gyllenborg, vår förste Mæcenas, var sjelf auktor och
uppmuntrade vetenskaperna. Det följande decennium utgjorde i detta
afseende Sverges vackraste tidehvarf. De som ännu i vår tid lysa, fingo
då sin uppfostran. Grefve Carl Gyllenborg skref sjelf komedier, såsom «Den
Svenska Sprätthöken». Riksrådet Wrangel skref äfven tragedier och hade
författat «Prinsessan Svanhvita». Dalin hade då sitt lysande tidehvarf, mera
lycklig än då han sedermera vid ett ungt hof nyttjades mer att roa än att
gagna. Hans »Svenska Friheten» var den första svenska episka dikt och är
ännu oöfverträffad. I theaterpjeser var han mindre lycklig. Men vi hade
öfversättningar från Voltaire, Racine, Molière, Holberg. En svensk theater
inrättades, som gaf representationer två gånger i veckan. Man såg der
tragedier, komedier, balleter med harlekinader och lindanseri. Det bevistades
af hofvet. Smaken för theatern var så allmän, att ungdom af den
förnämsta adeln församlade sig för att spela än fransyska än svenska pjeser äfven
för hofvet och allmänheten. Med Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika
ändrades detta. Det unga hofvet älskade fransyska theatern. En fransk
theatertrupp införskrefs, som spelte i början på entreprenad, sedermera för
hofvets räkning. Den svenska theatern gick och vandrade i landsorten.
Smaken för det fransyska blef allmän. Blef det någonsin i större sällskap fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0590.html
