Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fira Lotta är ledsen vid dina obehagliga diskurser. Tro mig, du generar
henne och skulle gerna saknas i vårt sällskap.
Fru Lotta. Om vi kunna vara någon förutan, grefve, så är det inte
baron Stadig.
Grefve Hurtig. Fy skam, min sköna fru, hvem plär vara så birrug?
Men smått gnabb ökar kärleken, säga de, så gör ock korta frånvarelser,
derföre vill jag vara så obligeant mot min kusin, att lemna honom filtet.
Fru Lotta. Akta er att han jpke omsider slår er alldeles derutur,
grefve.
Grefve Hurtig. Je len défie: han är så dum, att J lär snart ledsna
vid honom, och då blifver jag dubbelt välkomnare, par ma foi.
När nu i trots af grefvens påstådda trygghet baro*
nen verkligen slår honom ur brädet hos enkan, och han
med sin ömma låga vändt sig i stället till fröken Sofia,
så mottager hon den redan något modfällde
pariser-sprättens hand endast på följande vilkor, som utgöra en
kritik af en dåtidens elegants klädedrägt och manér,
och innehållas i dialogen i femte aktens fjerde scen:
l:o) Skall grefve Wilhelm Hurtig från denna dagen
aldrig understå sig att komma till hofs eller något
hederligt sällskap med sitt hår eller peruk uppknuten,
som ville han rida till skjuts. 2:o) Skall grefve Hurtig
låta kappsäcken ligga bakpå vagnen eller drängens
Bardel och låta kusken behålla piskan, utan att nu eller i
framtiden binda någondera bak i sitt hår eller sin peruk,
ej heller skall han förorsaka dyr tid i landet med det
myckna mjölet, som han låter baka fast ofvan på
hufvu-det. 3:o) Skall grefven ej fördrista sig att bära lifvet
på sin rock under armhålen eller med vida och
uppstoppade rockskjört apa efter fruntimrens styfkjortlar «vid
straff att straxt hafva förbrutit böxoraa till mig, sin
lag-gifta hustru». 4:o) Skall han ej bära böxor, med förlof
sagdt, så trånga att han behöfver draga på sig dem med
skohorn. 5:o) Skall han aldrig bära hvita strumpor utom
när han åker i vagn och det ändå ej ofta, på det en
olycklig åkommen fläck ej må komma hans friska ben i
elakt omdöme. 6:0) Måste han ovägerligen befalla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
