Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lotta. AJJt skämt är inte anständigt, grefve; vet att ert nn g&r
för långt.
Baron Stadig. Min nådiga fm, hans skämt går nt på mig, jag har
det förtjent, och han säger rena sanningen nnder sitt löje. Jag har inte
knnnat dölja mina hjertans tankar: jag har bekänt för honom, det jag
aldrig sett något så fullkomligt som er person, och han har hört både min
förundran oeh harm» då han berättade sig hafva den lyckan att vara älskad
af er.
Fru Lotta. Hvad, grefve, törs ni–?
Or ef ve Hurtig. Ej, hvad är det mer? J är ett förnämt fruntimmer,
jag är ej af ringare härkomst; J är rik, jag är förmögen; J är enka,
jag är ungkarl; J är nitton år gammal, jag har just fyllt mina fyra och
tjugo; J är skön, jag är angenäm. (Vänder sig till spegeln och beser sig
sjelf, samt lagar sin toupé till rätta.) Vi äro skapade för hvarandra, vi
älska hvarandra, hvarföre skall allt sådant hållas hemligt?
Fru Lotta. Gör er inte så säker, grefve Hurtig; fruntimmer äro
föränderliga, och om det så vore att jag hade någon god tanka för er, vill
jag inte att det just skall blåsas ut heller: jag älskar tystlåtenhet.
Grefve Hurtig. Ej, min fru, hvad nämnde J der? Tystlåtenhet? Fy
hvad osmaklig ragoftt gör den och kärlek tillhopa!
Fröken Sofia. Fru Lotta, J kommer inte ihåg att grefven lärer/vara
nyss kommen från Frankrike; der har han lärt att förställa sig som vore han
kär, samt att söka fruntimmers gunst endast till att kunna berömma sig
deraf. Han lärer anse kärleken ej annat än såsom ett skämt och ett
gyck-leri, hvaruti den som bäst kan bedraga och förvända synen på folk är den
fullkomligaste mästaren. Men förlåt mig, min grefve, att jag, fastän okänd
af er, tar den friheten att berätta er, att det hos oss i Sverige och ibland
beskedligt folk går annorlunda till: vi visa i vår kärlek, så väl som i allt
vårt andra väsen, redlighet; vi älska endast i uppsåt att blifva älskade;
vårt hjerta följer vår mun och vår hand; kärleken består hos oss uti en
öfverensstämning af våra hjertans böjelser och intet uti en höper krus först
och skryt sedan.
Grefve Hurtig. Jag är lycklig, som får vara en så skön frökens éeolier.
Hvem skulle icke gerna vilja lära af en så vacker mun, huru man bör
älska? Men, min sköna fru, om jag gjort åt min kusin här confidence af
min lycka, så vet hon, qu’en amour un confident est nécessaire; jag har ock
aldrig kunnat få en tystlåtnare än han, det är jag försäkrad om.
Baron Stadig. Jag lär veta att tiga för nådig fruns skull, ty hvad er
beträffar, min kusin, så kom ihåg att allt, hvad J mig sagt, är skedt af
skryt och nti ett mig alldeles påtrugadt förtroende.
Fru Lotta. J är, min sann, till berömmandes, herr grefve.
Grefve Hurtig. Parbleu, kusin, det är tid att du tager afeked. Hade
du frequenterat le beau monde i Paris, så hade da längesedan kunnat märka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
