Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre tragiska stilen undfalla sig sådana uttryck som att
«hjertat dänger» och dylikt, men dels var sådant min*
dre stötande då än nu, dels förekommer det
jemförelsevis ej ofta. Deremot är Dalins poetiska diktion i hans
dramer, likasom i hans öfriga dikter, utmärkt af en
mjukhet, ledighet och renhet, som lätt förklarar den aktning,
han äfven såsom dramatisk författare åtnjöt bland högt
bildade män på sin tid, t. ex. Celsius. Denne säger
nemligen i sitt minnestal öfver Dalin, att «då Messenii,
Braskens och andras theatraliska arbeten, hvilka vid
medlet och slutet af förra seculum sågo dagen, sättas
bredvid Dalins Brynilda, synas de liksom våra gamla
kyrko-målningar emot målningarne i vårt slott». Detta
uttryckets behag torde väl äfven till stor del förklara det
bifall, som tragedien Brynilda förvärfvade hos den stora
allmänheten, — då, såsom det säges, den, sedd på
scenen eller läst i enrum, frampressade ymniga tårar.
Denna allmänhet var nemligen ännu icke van att på
scenen se den «olyckliga kärleken» framställas med så
pass mycken innerlighet och värdighet, och var ännu
tillräckligt naiv att icke stötas af de fel mot den
historiska kostymen, sannolikheten och
karakterskonseqven-sen, hvilka i detta sorgespel säkerligen icke saknas. En
nyare granskare säger att denna tragedis ((läsning
(visserligen mot både sin och vår vilja) nästan oafbrutet
gör intrycket af ett lustspel». Sådan var också
opinionen derom redan på Leopolds tid. Jag för min del har
läst Brynilda visserligen utan rörelse men också utan
åtlöje. Hela plananläggningen är utan tvifvel, så att
säga, något barnslig, vittnande om en konstart i sin
barndom, men utförandet förråder ett allvar hos
författaren, som icke gerna kan gifva anledning till något
annat löje än hånets, och det är icke ett sådant som
väckes af lustspelet. Brynilda har den ostridiga
förtjen-sten framför många af den gustavianska periodens så
kallade mästerstycken, att handlingen är raskare sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
