Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manfattad, att den läses med större lätthet, ja intresse,
ehuru den med dessa delar svagheten att på ett både
ohistoriskt och opoetisk sätt modernisera forntida
tänke-och uttryckssätt. Brynilda och Sigurd Sven ropa «o
himmel!», kalla hvarandra amin prins!» och «min prinsessa!»
och äro gråtfärdiga i uttrycken af sin ömma låga rätt
så godt som hjeltarne i en fransk tragedi.
Omisskännelig år inflytelsen af det franska
dramatiska manéret på Dalins skådespel. Bland Englands
theaterförfattare kände han troligen inga andra än
Addi-son, hvars Cato han äfven började öfversätta, ehuru han
genast afbröt arbetet, samt måhända Dryden och den
tidens komiker. Dalin har dock den förtjensten att från
sina utländska mönster i det afseendet afvika, att han
till behandling i sin tragedi valt ett fosterländskt ämne.
Då Dalin gjorde kärleken, och dertill en olycklig
kärlek, till hufvudmotiv i sin tragiska handling, begick
han otvifvelaktigt ett stort misstag deruti, att han
förläde denna handling till vår hedniska hj el teperiod.
Misstaget var dock icke större än att fransmännen i samma
afsende öfverbjuda det. Dessa låta nemligen sina
passionerade kärlekshistorier utspelas i den grekiska eller
romerska fornverlden, för hvilken kärleken i dess
romantiska förädling var ännu långt mera främmande än för
våra förläder. Hos de gamle skandinaverne, liksom i
allmänhet hös de germaniska folkstammarne, åtnjöt
qvinnan en aktning, som meddelade en viss helgd och
ädelhet åt det naturliga förhållandet mellan könen och som
i Sjelfva verket ligger till grund för den ömmare och
innerligare förbindelsen mellan man och qvinna, hvilken
under medeltiden utgör ett outtömligt motiv så inom
den yttre handlingens, som den inre reflexionens och
konstverksamhetens verld. Men om man äfven är
historiskt berättigad att antaga verkligheten af en på aktning
grundad ömhet för qvinnan hos våra hedniska förfäder,
så är det dock en historisk sanning att denna känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
