Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller åtminstone rättskaffens menniska. Men äfven
konsten var för honom flärd och yta, på hvars eviga värde
han icke trodde, emedan han icke kände dess eviga
väsen. Emellertid var den en flärd, som han älskade,
hvarmed han prålade, som han på allt sätt uppmuntrade
och upphöjde, hvars idkare vunno hans kärlek, då de
följde den bana, han sjelf utstakat, och åtminstone hans
aktning, då de gingo sin egen sjelfständiga väg. Också
torde han hufvudsakligen hafva konstnärerna att tacka
för den milda dom, som efterverlden i allmänhet genom
den populära opinionen fäller öfver honom.
Man torde tycka att denna hastiga teckning af
Gustaf 111:8 tidehvarf är gjord med nog mörka färger i
jemförelse med frihetstidens, som likväl, enligt historiens
vittnesbörd, sjelf drages med tillräckligt starka skuggor.
Sannt är visserligen, att frihetstiden ägde institutioner
och vidtog åtgärder, som föga kunna anses befordra den
intellektuella utvecklingen, att den t. ex. utöfvade en
censur, som var långt strängare än Gustaf IH:s. Men
detta var en oundviklig följd af tidsförhållandena.
Under frihetstiden representerade styrelsen för hvarje gång
ett parti, som bekämpades af ett ofta fruktansvärdt
motparti, i hvars hand en fri press skulle hafva varit ett
högst farligt vapen. Under Gustaf III fanns deremot
knappt ett motparti, som man måste frånrycka ett
va-£en, förr än konungen lade våldsam hand på den
konstitution, som han sjelf utfärdat. Då dessutom
tryckinskränkningen gällde politiska skrifter, så kan man icke
säga att vetenskap och vitterhet kunnat hvarken lida
synnerligen af den förra censuren eller synnerligen
befordras af den senare rätt kortvariga tryckfriheten.
Vidare måste man medgifva att mer än en utmärkf
vetenskapsman hade att glädja sig åt Gustaf IILs kungliga
bevågenhet. Men Gustaf III var en dubbelnatur, full
så väl af ädla impulser som af låga svagheter, lika rik
på varm enthusiasm som på hånfullt lättsinne, lika hemma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
