- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
3

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaps-akademien, frihetstidens ädla skapelse, ådrog sig
hans uppmärksamhet endast i den mån, som dess
offentliga förhandlingar kunde tillegna sig den art af
vältalighet, som sedan blef utmärkande för hans egen
akademi, den Svenska. Högskolorna förföllo genom den
brist på lifvande omvårdnad af högsta styresmannen,
som de kräfva, och som förnämligast består i
samvets-grannhet vid tillsättandet af lediga tj ens ter. Det blef
inför en okunnig konung snart tonen att skratta åt
lärdom och grundlighet, snart äfven åt dygd och
sedlighet. Den unga adeln besökte ännu under frihetstiden
universiteterna i det allvarliga ändamålet att genom
grundliga studier bereda sig till rikets tjenst. Så länge en
Höpken citerade Tacitus eller en Tessin Cicero, behöfde
den unga adelsmannen icke skämmas för att förstå
latin. Nu blef förhållandet ett annat. Ingen behöfde vara
kunnigare än sin konung, helst då denne icke fordrade
det. Deraf kom att de statsmän, som Gustaf III
uppfostrade vid universiteterna, företrädesvis sysselsatte
ex-erdtii-mästaren, för att så fort som möjligt vid det yra
och tanklösa hofret aflägga prof på sina insigter i
dans-konst och fransk konversation*). Under inflytelsen af
en sådan opinion från högre ort är ej underligt att
vetenskapen, sedan den förlorat sin värdighet, förlorade
modet och teg stilla. Sjelfva historien, som dock kan
taga vältaligheten till hjelp, var nära att upplösas i
äreminnet. 4

Vitterhet och vältalighet, konsten i allmänhet och
den dramatiska konsten i synnerhet, ägde deremot i
konungen en varm och upplyst beskyddare. Ty han var
sjelf konstnär, och om han någonsin egnat ett allvarligt
etudiuA åt något ämne, så var det åt konsten. Om han
egt ett större andligt djup, så skulle han hafva varit en
8tor konstnär, kanske äfven en stor konung, och en ädel

*) O. Ehrensrärd, i Gustavianska Papperen, II: 84.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free