Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således äro vi qvitt. Den enda skillnaden är att han har retat mig och atl
det är han som tvingat mig att göra honom ondt. Måtte han hädanefter
tvinga mig att göra honom godt; jag skall göra det med större nöje än
jag gjort det andra. Han bör nu åtminstone hafva funnit att jag har
förmåga till begge, och har i förra tider känt mig för nära att icke veta,
att jag, lemnad åt min böjelse, älskar mera att göra godt än ondt. Han,
kan äfven tjena att återföra många, som skulle förlora sig genom sina
dårskaper. —. De högtidligheter, som blifvit firade i Sverge den B April, göra,
mer än alla former, säkerhetsakten laglig. Det är Sjelfva nationens röst;
som bekräftar den och i detta tidehvarf har adeln mycket orätt att skilja
sig från konungen. Konungamakten blir snart den enda motvigt, som kan
rädda adeln från en fullkomlig upplösning. Måtte den upplysas af
Frankrikes exempel!»
Gustaf HI:s förhållande till de stora politiska
rörelserna i Frankrike mot slutet af seklet betingades så
väl af hans# personliga tillgifvenhet för franska
konungahuset, som af hans egen öfvertygelse om
konungamaktens heliga rättigheter och folkstyrelsens vådor.
Tilldragelserna i Frankrike väckte genast i början hans
lif liga deltagande: hans bref till Stedingk under
fälttågen i Finland vidröra ofta detta ämne. Äfven under
alla de faror, hvarmed detta krig hotade honom sjelf,
sysselsattes hans inbillning af det republikanska oväder,
som, med hvarje dag förstoradt, mer och mer närmade sig
den olyckliga franska konungen, för hvilken Gustaf
uttalar än en djup medömkan, än ett illa doldt förakt. I
trots af alla de olägenheter, som hans egen regering
fått vidkännas genom adelns maktlystnad, tredskhet och
likgiltighet för fäderneslandets ära och välfärd, hyste
han, såsom vi sett af nyss anförda citat ur hans bref
till Oxenstjerna, ännu den öfvertygelsen att folkväldet
vore ännu farligare än adelsväldet, att Europas gamla
samhällsskick skulle kunna räddas endast genom adelns
anslutning till konungamakten. På samma gång som
han, med dé ofrälseståndens understöd och med
ofrälsemän till rådgifvare, sökte genom nya inskränkningar
Malmström. //. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
