Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för fiendens åsyn, lät han blott ett enda försoningsoffer
falla, ehuru säkerligen opinionen skulle hafva gillat,
kanhända äfven statsklokheten fordrat, att han låtit dem
alla erfara lagens hela stränghet. Men Gustaf III hade
stor motvilja för att utgjuta blod, synnerligen när det
var adligt. Hans adel hade thyvärr icke samma
skygghet för det kungliga.
Betecknande så väl för hans menskliga godsinthet
som för hans menskliga fåfänga är hvad han skrifver
till Oxenstjerna efter träffningen vid Yalkiala (Amfion
till ankars i Svensksund den 21 Maj 1790):
«Ni har väl känt mitt hjerta, min kära grefve, i det ni tiUegnat
mig de betraktelser och de rörelser dem ni föreställt er hos mig; och ni
har haft en profetisk anda om hvad jag sknlle känna vid åsynen af ett
slagfält, och hvad jag skulle gora efter Valkialas träffning. Ni skall då
veta att menniskan har förlåtit sina enskilda oförrätter och att Stierneld är
fri. Om rikets första embetsman, om lagames och vapnens högsta chef ej
tror sig tillåtet att öfverlemna sig åt eftergifvenheten mot
missgernings-män, hvilkas brott kommit så många af deras tappra medborgares blod att
rinna för fienders jern, har han likväl trott ej skilja sig från det tänkesätt
af mildhet som gör hans karakter, i det han förlåtit den stora mängden,
och låter lagens svärd endast falla på de tre brottsligaste hufvnden. Den
olyckliga gubben ibland dem, han, den brottsligaste i rättvisans ögon, och
den beklagansvärdaste i billighetens, skall bli skont. Jag har ej förmått,
ehvad man kunnat säga mig, öfvertala mig att bloda en förförd gubbes
hvita hår. Han är nog straffad genom förnedrandet, genom olyckan att
med en enda gerning hafva befläckat en sextioårig oförvitlig lefnad och att
öfverlefva sin dygd och sin heder. De fyra andras dom är bekräftad, men
dess verkställande är ännu ej befalld, och, om jag ej fruktade att folket i
Stockholm gjorde dem sjelf rätt, tror jag, Oaktadt hvad skäl man kunde
föreställa mig, att min fasa för blod skulle frälsa dem alla.––
Jag är nyfiken att höra hvad verkan Stiernelds frigifvan4e åstadkommit.
Det är ett verkligt offer till Gud, ty han är den enda menniska, mot
hvilken jag hade en verklig ondska och en personlig, enskild ondska. Han
hade stört min inre societet. Han hade söndrat från mig ***s hjerta, som
jag älskade; och allt detta för ett intet, ty jag har aldrig gjort eller sagt
honom något, som kunde röra hans heder, och jag älskade honom
upprig-tigt. Omsider är allt detta glömdt, sedan jag gjort det första steget. Nu,
om han uppför sig väl, skall jag i honom ej se annat än grefve
Gylden-stolpes måg. Om han har förargat mig, så har jag låtit sätta in honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
