Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att Icke i djupet af sitt hjerta hysa ett hemligt förakt
för den quiescerande, i vällustig overksamhet försänkta,
genom småaktiga stridiga passioner inom sig i Sjelfva
olyckan söndrade högaristokratiska societet, som nu
mera var landsflyktig från sitt sköna fädernesland, för
hvilken han ännu tvang sig att visa aktning, och
hvilken han beslutit att genom sin mellankomst rädda från
undergång och återföra till hemmets härdar. Om dessa
franska emigranter skrifver han från Aachen till
Oxen-stjerna (den 16 Juni 1791): «Jag har funnit här nästan
allt stort ifrån Frankrike. Alla dessa lysande
landsflyktingar utgöra ett behagligt sällskap. De äro intagna
af ett lika hat mot nationalförsamlingen och af en
öfverdrift i alla ämnen, hvarom ni ej kan göra er något
begrepp. Det är i sanning ett spektakel att se och
att höra dem». Af sådana yttranden torde man vara
berättigad till den slutsats, att det mindre var för
personernas skull, i trots af all deras älskvärdhet och det
«behagliga sällskap», som de erbjödo, än för principens,
som Gustaf III till det yttersta vidhöll sin föresats att
med väpnad hand söka åstadkomma en förändring af
sakernas ställning i Frankrike och sätta en damm för
en revolution, hvars grundsatser mer och mer började
vinna insteg äfven i det öfriga Europa. Bland alla de
höga landsflyktingame torde han väl näppligen hafva
hyst verklig aktning och förtroende för någon annan än
den ridderliga markisen de Bouillé*). — Man känner
att konungen i och för den tillämnade franska
expeditionen öppnat underhandlingar om förbund med
kejsarinnan Katharina. Med huru mycket allvar denna
förslagna furstinna lyssnade till hans uppmaningar, må den
politiska historien utreda.
*) Hans konsideration för de franska prinsame erkänner han sjelf till
en stor del hafva haft sin grnnd i hans fåfänga: «pouvoir secourir un fils
de FranCé est une gloire; voyez ce que c est que la vanité». Bref till
Arm-felt, Kymme&egård den 13 Augusti 1789.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
