Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
KONUNGENS ANSLUTNING TILL FOLKET.
Genom sitt lynne stämd för nedlåtenhet och
mildhet bragtes Gustaf III af omständigheterna att slutligen
fullständigt öppna sitt hjerta för massan af folket.
Sviken af sin adel, genom dess otrohet, hämndlystnad eller
köld blottställd för den största fara, såg han sig
nödsakad att för sin räddning kasta sig i armarne på folket.
Under sin resa genom åtskilliga af rikets provinser på
hösten 1788, då han höll stämmor med allmogen för
rikets försvar, rönte han så oskrymtade och kraftiga
prof på folkets tillgifvenhet och trohet, att de måste
göra ett djupt intryck på hans sinne. I ett bref till
Armfelt (af den 2 Oktober 1788 från Mariestad) berättar
konungen att en mängd bönder omgifvit hans vagn och
frågat honom hur han mådde, samt tillagt: «Vi veta att
ni har stora motgångar. Gud nåde oss om det händer
er något; men Gud skall väl hjelpa er». «Dessa så
enfaldiga uttryck af en ren tillgifvenhet», säger konungen,
((genomträngde mitt hjerta, då jag besinnade att de snart
skulle vara utan försvar, om fienden framträngde.» I ett
annat bref af följande år till samma man återkallar
konungen minnet af det förra årets nöd och faror, ur
hvilka han frälsades genom allmogens beredvilliga
sjelf-uppoffring, med följande ord, föranledda af de oroande
nyheterna från Frankrike: «Nyheterna från Frankrike
hafva gjort mig sådan fasa, att jag ej kunnat sofva hela
natten. Natten före den 19 Augusti 1772
(revolutions-dagen) sof jag emellertid lugnt. Jag trodde mig alltid
se Foulons hufvud, som dessa rasande gåfvo åt hans
måg, Berthier, att kyssa. Och detta är det behagliga
Paris, der alla Europas nationer förente sig att söka
nöjena och trösta sig från sina bekymmer; hvad fasligt
folk! de äro Europas menniskoätare. Huru med så
mycket behag och älskansvärdhet förena en så
öfver-tänkt vildhet? Nej, man må säga hvad man vill, så är
svenska folket det bästa folk i verlden. Med hvad
trohet, med hvad ömt deltagande har det icke undfått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
