Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag i hans karakter: en ytterst lättrörlig
inbillnings-kraft, en ytterlig mottaglighet för alla intryck, en stor
förställningskonst, ett outtröttligt koketteri med vänner
och fiender, en smekande ömhet mot de förra, en
utmanande artighet mot de senare, stor ömtålighet i afseende
på sina företräden, stark böjelse för vällust i förening
med en naturlig godsinthet, som under ädelmodets mask
stundom döljer en viss nervsvag räddhåga. Hade han,
i stället för att af fruktan för blod spela den
ädelmodige, efter myteriet i finska kriget passat på tillfället
att genom en beslutsam stränghet en gång för alla
injaga en helsosam skräck hos sin adel, så hade han
måhända frälsat sitt lif från mördarens vapen och
derigenom sparat sitt fädernesland och sin familj många
olyckor.
Sitt nit om svenska språket och dess odlare
beseglade konungen genom stiftelser! af Svenska Akademien
år 1786. Afsigten med denna inrättning synes hafva
varit ej allenast att genom dess verksamhet gifva fart och
stadga åt modersmålets utveckling, utan äfven att
bereda förtjenta litteratörer en, endast af deras talanger
beroende, bättre och tryggare samhällsställning. Enligt
denna grundtanke lemnade han i detta samfund åt
ofrälse, ranglösa vitterhetsidkare jemlikars plats
bredvid rikets högsta embetsmän och förnämsta
bördsaristo-krater. Sin egen tanke om betydelsen af detta vittra
samfund uttalar konungjen sjelf i de ord, hvarmed han
instiftade det (den 5 April 1786).
«Att befrämja allt, som kan lända till rikets nytta, är städse mitt
högsta syftemål; att bidraga till svenska namnets ära, är min största önskan.
Dess namnkunnighet, utspridd kring Europa genom dess segrande vapen,
har ofta gjort dess medborgares bekymmer, då det upphöjt dess glans. En
annan ära återstår oss ännu att förvärfva, den som är vitterhet och bokliga
konster följaktig, som trotsar tiden och den vanskliga lycka som eröfringar
åtföljer, men som försvinner med deras förlust. Den kan endast vinnas i
lugna tider, der inhemsk sämja, utländsk säkerhet tillåta snillen att sig
lemna fritt till den eld, som upptänder dem, och som döljes, fast ofta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
