- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
24

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man kan icke annat än beundra den lifliga
spän-stigheten hos en själ, som midt under krigets buller,
ledande rörelserna af en armé, för hvilken han sjelf var
högsta befälhafvaren, under beredelserna till en
afgö-rande batalj eller en belägring, under tusen omsorger
och faror förmådde bibehålla tillräckligt lugn och
munterhet att kunna förströ sig med öfversättningar af
epo-péer och utkast till skådespel. I ett följande bref
uppmanar konungen skalden ytterligare att komma till
krigs-theatern. «Vi skola», säger han, «med stor omsorg sätta
er i säkerhet för kanonskotten och kossackerna, ni skall
alltid få bli hos kommissariatet, och jag försäkrar att de
herrarne äro lika angelägna att bevara sig, som jag är
att se er och frälsa er från de ryska kulornas elaka ton;
men jag tillstår att jag behöfver någon, med hvilken jag
kan tala om annat än om foder, mjöl och viktualier: ty
på sådant gå alla våra samtal ut: det är de intressanta
ämnen man här afhandlar och som sysselsätta alla våra
själsförmögenheter.» — Tusen olikartade ämnen kunde
samtidigt sysselsätta denna furstes lifliga inbillning: i
samma andedrag då han för Rosenstein omtalar sin stora
sjöseger vid Svensksund (den 9 Juli 1790) befaller han
denne att till honom öfversända Svenska Akademiens
officiella titel, som han glömt, och som han behöfde för
att låta en skrifvelse till densamma afgå. Så noggrann
var konungen i afseende på allt ceremonielt, att han icke
vågade fela i etikett mot sitt nystiftade vittra kollegium,
äfven under förhållanden, som skulle hafva gjort ett
misstag eller en uraktlåtenhet mer än ursäktlig. «Jag
liknar», säger konungen ganska träffande och uppriktigt
i ett bref till Rosenstein (Björkösund den 6 Juni 1790),
«Jag liknar de sköna, som vilja ådraga sig hela
verldens uppmärksamhet och som använda sin mesta konst
att kufva dem som göra dem motstånd». Gustaf III har
med dessa ord uttalat en störFe sanning än han sjelf
måhända anade. I Sjelfva verket ingå många qvinliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free