Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haga monarken. ^Hvilken har mera rätt», säger
konungen, «att deltaga i ett samhälle, egnadt svenska
språket, än den herren, som så ofta fört ordet i rikets
allmänna sammankomster (Fersen hade tre gånger varit
landtmarskalk), som med så mycken ordning, med så
stor klarhet, med en så segrande styrka låtit höra sin
röst? J återkallen, gode herrar, (här inbegripes äfven
Hermansson) minnet af de tider af det gamla Rom, då
man såg de förnämsta medborgare förena bokliga
konsters skötsel med rikets yppersta värf, och med samma
röst de styrkte rådslagen, med samma hand de tecknade
besluten, upplysa medborgare med sina skrifter och pryda
språket med sin vitterhet, och kanske ännu derigenom
mera gagna sitt fädernesland, då de stadgade dess språk
på fasta grunder. Ty hvad är renheten af ett språk?
skönheten af dess uttryck? Hvad är det annat än
vetenskapen att tolka rediga tankar med korta, starka och
sanna ord, till hvilka ej kan gifvas tvenne bemärkelser,
och som framföra tanken med samma klarhet som den
är alstrad? Och hvem finner ej den stora förmån, som
det förorsakar i det allmänna, ja i allt, som är mest
angeläget för samhällets nytta och lugn? Afhandlingar,
öfverenskommelser, lagar, författade i ord, hvilkas rätta
mening och ostörda uttryck äro stadgade och erkända,
blifva ej mer underkastade det mörker, den tvekan, den
ständiga uttydning, hvilken ofta, för att bättre förklara en
mening, ändrar alldeles de visaste föreskrifter; och huru
många exempel hafva vi ej ^f de olägenheter sådana
ut-tydningar alstra af sig? Våra tideböcker bära deraf
vittne.»–Schröderheim berömmes för att hafva «med
en ädel skrifart vetat att pryda de allmänna
författningar, som utgå af det embetes skyldighet han i riket
bekläder.» — Gyllenborg säges «visserligen mera hedra
det samhälle, af hvilket han nu blir ledamot, än han af
det blir hedrad.» — Om Kosenstein, som tillika utsågs
till akademiens sekreterare, yttrar konungen, «att aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
