Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demiens angelägenheters ständiga förvaltning ej kunde
anförtros i säkrare händer än i den mans vård, som skall
dana fäderneslandets och mitt framtida hopp (Rosenstein
var kronprinsens informator), hvars behaglighet i
under-visningssättet, hvars lärdom, hvars vidsträckta vitterhet
har gjort honom af främmande aktad och banat honom
vägen till den ypperliga förtroendebeställning han nu
innehafver.» — Om Botin, historieskrifvaren, yttrar
konungen: «Att skrifva historien med sanning, dertill
fordras lärdom och frimodighet; att skrifva den med
behaglighet och nytta, dertill fordras förstånd, filosofi och
vitterhet. På huru mycket sätt förtjenar icke denna
ledamot sitt säte i detta samhälle och huru mycken nytta
bör man ej vänta af dess förstånd och lärdom, af
honom, säger jag, som redan gjort en så vacker böijan
till det arbete akademien nu ålägges.» Om Adlerbeth
och Kellgren säger han i sammanhang med det nyss
anförda: «Huru kunde ock derföre de begge skalder
glömmas, som, den ena med så mycken behaglighet låtit på
svenska skådeplatsen tala Euripides’ och Homers hjeltar
och med så mycken själ tolkat Coras och Alonzos
kärlek; den andra, som med all skaldekonstens styrka
upp-lifvat Gustaf Vasas patriotiska själ, visat honom så till
8ägandes uppstiga ur grafven och låtit svenska folket
ännu en gång hylla med den lifligaste glädje den
hjel-ten, som för mer än tvåhundrade år sedan frälst våra
förfäder från verldsligt och andeligt tvång.» — Åt
bi-skoparne Celsius och Wingård, båda frånvarande,
gif-ver konungen följande vitsord: «Jag saknar ibland eder
i dag tvenne värdiga lärare, hvilka med skäl förtjena
att intaga sina rum ibland eder. Den ena, Gustaf
Erikssons häfdatecknare i en tid, då historien var förvandlad
till krönikor, har, den första, med ett manligt skrifsätt
upptecknat Gustaf Erikssons förtjenster och rättfärdigat
sonen från många orättvisa beskyllningar. Den andra
har, på ett sällsamt sätt med all vältalighetens behag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
