Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som omgåfvo honom; så böra vi finna snart, huru naturligt det motstånd
kunde synas, som Christinas vilja erfor. Lastom derföre ej dessa stora
mäns uppsåt, men hembärom till Christinas minne en rättmätig tacksamhet!
Christina föresåg allena rikets fara vid thronens ledighet: hon föresåg allena
Carl Gustafs egenskaper. Värdigt Gustaf Adolfs dotter, var hennes val väl
v&rdt den thron hon gaf.»
Konungen fortfar:
«Torstenson, upphöjd till det högsta äreställe i riket, till det högsta
embete bland krigsmän, till den högsta ärftliga värdighet, begåfvad af
Christinas frikostighet med egendomar, som gjorde honom till en den
rikaste man i sin tid, kunde ej ha någon önskan för sig enskildt
öfrig. Carl Gustafs läromästare på krigets bana, förenad med honom
genom vänskapens band, kunde han, som en ärelysten man, ej annat
än vänta under hans spira aktning, förtroende, makt; men, endast
medborgare, lemnade han sig åt sin öfvertygelse och yttrade först, utan
svek, utan förbehåll, sin mening. Men om något tvifvel kunde ännu om
hans uppsåt uppkomma, om man kunde tveka om en mans tänkesätt, som
(fast i sina bästa år redan på grafvens brädd) visar sig i hela loppet af sin
lifstid nitisk för sitt fädernesland, och utan all enskild afsigt; — om, säger
jag, alla dessa skäl ej gjorde tillfyllest, så vädjar jag till Carl Gustaf sjelf:
det är åt honom att rättfärdiga Torstensons minne. Carl Gustaf, den mest
ädelmodige af våra konungar, har i rikets handlingar förvarat det mest
hedrande omdöme, som af en stor man, en stor konung kan gifvas en död
hjelte: «Om Segersjö låge på min borggård, skulle Torstensons arfvingar
det behålla; ty riket kan ej nog betala dess stora förtjenster; och hvad jag
vet, det har jag att tacka Torstenson för.»
«Det till akademien insända renskrifha exemplaret
af Äreminnet», fortfar Geijer, «finnes bland konungens
papper. Det har flera ändringar af hans egen hand,
men dessa äro ditsatta sedermera i anledning af
akademiens anmärkningar. För dess ledamöter var
författaren okänd (kanske var Sehröderheim ensam invigd i
hemligheten). Botips omdöme skall hafva varit
temli-gen skarpt; men i allmänhet var intrycket af skriften
vid uppläsningen gynnande. Sedan priset blifvit den
tillerkändt, skedde en uppmaning till författaren i tid—
ningarne att gifva sig tillkänna och mottaga akademiens
anmärkningar. Konungen lät derpå, med bibehållande
af sitt inkognito, skrifva till akademiens sekreterare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
