Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestå i ämnets uppdelning, anförandet af de förnämsta
händelserna i hvarje afdelning och stundom i brädden
uppteckning af de genast deraf föranledda reflexioner,
hvilka man sedermera ser inflyttade i den utarbetade
skriften. Mönstret af de fransyska «Élog£s» har
före-sväfvat honom och han nämner några sådana såsom
«modéles d’éloquence». Äreminnet öfver Torstenson äx,
såsom allt hvad konungen skrifvit, med ens på papperet
kastadt, och rapiditeten och värman i stilen, med
klarheten af öfversigten, utmärka det ganska fördelaktigt
bland skrifter af detta slag. Det saknar ej heller ställen
af mild och djup besinning. Såsom prof må meddelas
ett ställe mot slutet, alldeles sådant det (med undantag
af orthografiska rättelser) förefinnes i konungens utkast.
Det är fråga om de svenska storas motstånd mot
Christinas plan att efter sig upphöja Carl Gustaf på thronen.
«Jag vet att det synes oss förandrangvärdt, som nu döma på 200 års
afstånd, att så stora män, så nitiska medborgare som en Oxenstierna, en
Brahe, en Torstenson, med all den makt ypperliga tjenster och en förtjent
vördnad kunde gifva dem, motstått Carl Gustafs upphöjelse. Jag vet att
det räknas dem till last, att det förebrås dem att hafva förborgat en större
ärelystnad än goda medborgare böra sig tillåta. Men törhända äro vi fot
stränga i vårt omdöme. Jag lemnar Oxenstiernas, Brahes, andra deras
medbröders uppsåt, jag talar endast om Torstenson. Att döma oväldigt
böra vi förflytta oss till det tidehvarf han lefde uti, påminna oss den djupa
vördnad alla hyste för Gustaf Adolfs minne, för dess ätt: deras förtviflan
att se Christina ej vilja fortplanta den; och på den andra sidan den mängd
af hjeltar, af stora krigsmän af alla stånd, af alla åldrar, som omgaf
hennes thron; som alla dels tjent, dels hämnat Gustaf Adolf, och som, vana
att se furstar lyda deras befäl, ansågo Carl Gustaf endast såsom en ung
stridsman, som de fört på ärans bana, knappt som deras like, ätmu mindre
såsom öfver dem, och som osäkra om ej Christina en gång kunde ångra
hvad hon gjorde och vilja gifva sin hand, fruktade att genom tvenne
ko-Kungahus upplifva de inbördes oenigheter, som nnder Sverkerska och Erikska
ätternas blodiga osämja sönderslitit riket. Och då vi flytta oss till Christinas
hof, då vi frånskilja från Carl Gustafs namn tanken af segervinnare, af den
store konung, som förenat med riket de enda länder vi i våra olyckor bibehållit,
då vi anse honom endast som en ung prins, som gaf hopp, men hvars
egenskaper, gömda i en enskild lefnad, bortblandades med så många stora mäns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
