Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej bor tilläta att en annan del af dem genom tidens ntdrägt gynna fiendens
intressen; ty om jag ej snart blir underhjelpt att få flottan i sjön och
armén klädd, bevarad och betalt, förklarar jag här uppenbart, att, om våra
kuster härjas, Finland brännes, denna hufvudstad hotas, är det ej min
skuld utan deras, som såge med nöje ryssen snarare här i Stockholm och
ett ryskt sändebud föreskrifva mig lagar, än att de ville öfverlemna sin
ärelystnad i sin hämdgirighet eller sina enskilda begär, och som med alla
dessa tidsutdrägter tro sig kunna tvinga mig till en vanhedrande fred, en
fred, som J, gode män, och alla edra barn skulle en gång förebrå mig
såsom neslig, såsom brottslig mot riket, mot det namn de stora konungar
burit, hvilket jag har den hedern att bära; men denna hand blifve snarare
förkolnad än att underskrifva något, som vore nesligt för riket; och
afryc-kes snarare från mitt hufvud och sönderbrytes denna krona, denna Gustaf
Adolfs krona, som jag tagit emot, om ej så lysande som han lemnat henne,
dock obefläckad. Jag säger eder det, gode herrar af ridderskapet och adeln,
J kommen att derför vara mig och edra medständer ansvariga, om J
genom edra misshälligheter, edra tillgrepp förloren en tid, som är så dyr, och
om J, genom de farhågor J sökeu att utsprida, missleden edra medundersåter.
Ty allt uppsökes, allt uttydes till det värsta; riket säges und^rgräfvet af
skuld, som är af mig samkad, då alla veta, alla känna, som varit för aderton
år sedan på riksdagar, att jag mottog riket med Carl XII:s skuld och den
större skuld som 1740 och 1757 års krig åsamkat; att hvarken det fanns
skepp i flottan, som kunnat brukas, eller fästningarne voro på något sätt
fullbordade, och att jag upprättat stora flottan, byggt ånyo den finska flottan, och
att jag aldrig af eder hvarken äskat eller fått större bevillning än den
vanliga, och ändtligen att jag betalt banken hvad kronan den skyldig var,
och att om sådana utgifter fordrat tillgångar, skall jag bevisa att de icke
öfverskridit hvad sakernas naturliga lopp fordrade. Men jag har ej förtjent
sådant hvarken af eder, gode herrar, eller kunnat förvänta mig det af eder,
som jag på så mångfaldigt sätt uppdragit framför edra medständer, (fram-)
för dem som ej öfvergifva mig i nödens tid, som mangrannt gått ur sina
hus till mitt och rikets försvar, då J åter endera tadladen eller skämtaden
öfver deras nit»–1 — o. s. v.
En sådan vältalighet är kraftfull i sin osökta
enkelhet, ädel i sin billiga förtrytelse, i allo värdig en med
rätta förtörnad monark. Härmed anser jag mig hafva
tillräckligt karakteriserat konung Gustaf IH såsom talare.
Såsom konstnär och konstkännare hade konung
Gustaf IH företrädesvis böjelse för det dramatiska. Bland
hans samlade skrifter upptaga de dramatiska arbetena
största rummet näst brefvexlingen. Om hans tidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
