Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS DRAMATISKA ANLAG.
37
rigtning åt detta håll yttrar Geijer i de Gustavianska
Papperen*): «Såsom författare har konung Gustaf III
mest verkat för theatern. Att kostymera sig, deklamera
och agera var redan i barndomen hans skönaste lek.
Han tänkte på sådant äfven allt för mycket under sina
lektioner, och bland hans papper finnes ännu en till hans
guvernör dedicerad liten komedi, i hvilken han sjelf är
hjelten och hvars ämne är hans theatraliska
distraktioner under lektionstimmame, guvernörens klagan,
föräl-drarnes missnöje, tills prinsen slutligen visar sig lydig
och snäll. — Han var då på elfte året. Den lilla pjesen är %
på fransyska och bär datum den 21 Juni 1756. Den är
ej den enda i sitt slag. Man finner en med barnslig
hand tilltomtad tragedi, kallad Coriolan — hvilken,
såsom man ser af en anmärkning, blifvit visad för prinsens
guvernör, Carl Fredrik Scheffer — samt en renskrifven
tragedi i fem akter, kallad: «La Mort de Henri IV» —
med årtalet 1757. Såsom konung blef honom theatern
ett älsklingstidsfördrif och mera än det. Han
klandrades derför, men behöfde ej klandret för att gifva detta
nöje en allvarligare rigtning. Han såg i theatern ett af
de förnämsta medlen att bilda och förädla sin nation».
Om den svenska theaterns tillstånd intill Gustaf
IH:s tid, har jag i min teckning af svenska dramatikens,
utveckling under frihetstiden, tillräckligt talat. Friherre
Ehrensvärd, som var förste direktör för spektaklerna
under Gustafs första regeringsår, har efterlemnat några
fragmentariska anteckningar, ur hvilka jag då anförde
huruledes Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas hof mer
och mer vände sin smak åt franska skådespel, medan
den svenska theatern i landsorten lefde ett föraktadt
och tynande lif. Ehrensvärd fortfar**):
«Efter konung Gustafs uppträde på thronen och återkomst från
Paris, sedan franska spektaklet då upphört, trodde den gamla Stenborg,
*) III, 2 afd., 75 ff.
**) Gust. Papp. II: 80 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
