Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Man har velat framställa ett skådespel af ett nytt slag, som ej blott
behagade ögat utan intresserade hjertat och förståndet. Man har derföre
försökt att i samma stycke förena den höga komediens skönheter, tragediens
rörelse och intresse och operans prakt, utan att söka det underbara, som
med all sin glans ofta blott verkar öfverraskning och en trötthet, som den
skönaste musik har svårt att förekomma. Man har trott sig ej kunna
bättre lyckas deri, än då man framställde på scenen ett ämne, hemtadt ur
en af de största mäns historia, som Sverges forntid oss lemnar. Då
skådespelet är ämnadt att utgöra en del af de fester, som konungen ger i
anledning af sin brors förmälning, har man ej trott sig lämpligare kunna
fira denna lyckliga och för efterverlden märkliga händelse än genom
framkallande på skådebanan af hjeltar, tillhörande en nation, i alla tider
utmärkt genom tillgifvenhet för sina regenters blod. Man hade trott sig i
Birger Jarls historia finna ett ämne, egnadt för theatern och lika tjenligt
att intressera den prinsessa, åt hvars nöje denna framställning egnas, som
de öfriga åskådarne. Det är sannt, man har ej kunnat behandla detta
ämne i hela sin vidd. En hjelte, som under sin konungs lifstid är det
trogna stödet för hans thron, och efter hans död qväfver de inre
faktio-nerna, förekommer yttre krig och slutar med att regera Sverge fritt och
fredligt, kan redan i och för sig sjelf ej annat än intressera. Men man
har trott att kärleken, denna passion, som förmildrar och upphöjer hjeltars
själar, ehuru den ofta gör svaga furstars olycka, skulle öka det intresse,
som ett stort namn redan ingifvit och tillika lemna tillfälle att inblanda
glada högtidligheter, utan att skada styckets gång. Man har för öfrigt
foga akiljt sig från historien och endast närmat dess spridda händelser till
hvarandra. Allegorien i divertissementet är tydlig. Man har trott sig med
störr© grannlagenhet uttrycka nationens önskningar, då man fästat dem vid
Birger och Mechtild af Holstein, och derigenom spara de höga makarne
det obehag, som rättmätiga, men alltför rakt utsagda loford kunde dem
förorsaka. Detta skådespel koqpner att gifvas på rikssalen i Stockholms
slott, der en särskild theater för tillfället blifver uppförd. Dekorationerna
äro utförda efter ritningar af italienaren Bibiena, som gjort sitt rykte vid
flera ,europeiska hof. Musiken till sången och balletterna har blifvit vald
ur de bästa italienska och franska mästares arbeten. Balletterna äro af
herr Gallodier, konungens förste ballettmästare. Orden till divertissementet
äro af herr Adlerbeth, hvars uppväxande talanger redan i dess första
förgök lofva svenska skaldekonsten de största framgångar. Pjesen har blifvit
versificerad af herr grefve Gyllenborg (till största delen, en scen i tredje
akten är af Adlerbeth), hvars gåfvor för skaldekonsten redan äro kända
genom mer än ett arbete, som riktat och hedrat vårt språk. Festen
dirigeras af herr baron Ehrensvärd, konungens tjenstgörande kammarherre och
theaterdirektör. Pjesen spelas af kongl. Musikaliska akademiens aktörer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
