Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märka hans gerningar såsom regerande, följde honom
ännu i Sjelfva tidsfördrifven». — Hvad som i nyssnämnda
skådespel ovilkorligen nu för tiden skulle anses stötande
och sårande, är den aristokratiska fördom, som uttalar sig
i detta styckes plan och bestämmer dess utgång. Man
kan ej gå längre i kastförblindelse, än när man, såsom
konungen här gjort, vill dramatiskt åskådliggöra att det
adliga blodet, äfven om det skulle vara för sig sjelft
och andra fördoldt under ett ofrälse namn, likväl förr
eller senare måste genom ädla tänkesätt och handlingar
uppenbara sin höga börd, då deremot den ofrälse
ynglingen, ehuru genom misstag gynnad af alla lyckans
företrädep, måste vara och förblifva en rå tölp. Detta
lärer väl vara grundtanken i den falska och den
verklige Sparrens karakterer. Gustaf III behöfde i sanning
den skarpa lexa, som han fick emottaga, för att
upplysas om aristokratiens verkliga värde. — I komedien
var konungen ganska lycklig. «Bedragna Paschan» och
«Den ena för den andra» äro fulla af qvickhet och
munterhet. Af konungens korrespondens med Leopold
finner man, att han någon gång varit villrådig om titlame
på sina skådespel. Så hade han i början fått det
infallet att kalla sin Siri Brahe för «Den Nyfikna», med
afseende på Anna Gyllenstjernas karakter, hvilken
likväl icke är hufvudpersonen i pjesen; komedien «Den
ena för den andra» ville han kalla «Le qui pro quo»,
hemställande likväl till Leopold att uppfinna ett bättre
namn, om han det kunde.
Den väsentliga egenskap, som förvärfvat Gustaf IH
en hög plats bland dramatiska författare, var hans
bekantskap med theatern och hans sinne för den
theatra-liska framställningen snarare än för den konstnärliga
dramatiska kompositionen. Han saknade dervid den
känslans innerlighet, som griper och varaktigt hänförer,
och framför allt det andliga djup, som uppfinner tragiska
konflikter och skapar storartade karakterer. Han ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
