Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I runstycken åt allmoshjon,
Af hvad han hela veckan röfvat
Ge Gud hvar lördag provision.
Jag såg ej riksdagsskrifters yra
Och ej de usla skrifvande,
Af tvä partier, aom dem styra
Betalte och föraktade.
Jag såg ej någon auktor buga,
Och ej sin sträfra hjerna truga
Att kläcka qväden i vår nejd:
Jag hörde ingen sångmö ljuga
Om sina mecenaters frejd.
Jag sträckte ändtlig ej mitt snille
Att ur det lugn, som höljde mig,
Bli vald till medlem af det gille,
Som åt Apollo helgar sig:
Och, samladt att Olympen flytta
Inom sin ordens gömda vrå,
Har namn af «ljuflighet» och «nytta»
Och saknad af dem båda två.
Jag tvunges ej så många gånger
Till skratt af våra hjeltesånger,
Och gäspning af vår komedi;
Och ej att flytta ömksamheten,
Vid svenska scenens tragedi,
Från skaldestycket till poeten,
Som mellertid för sin person,
I ruset af namnkunnigheten,
Ser templet af odödligheten’
Bygdt i Mercurii recension;
Till vitter envig dristigt tagen,
Jag på Dalins och Argi graf
Ej ändtlig sett kritikens glaf
Af våra journalister dragen:
Auktorer i Apollos famn,
Som ge åt andra evigt namn,
Och Sjelfva glömmas andra dagen.
Ifrån så mången vidrig bild,
Med hvad behag jag lefde skild!
Hur fredligt mina dagar fore,
Förnöjde landtman! liksom du,
Om jag en skattebonde vore,
Och ägde, fjerran från de -store,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
