Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt hemman och min egen fru.
I stället att min hjerna pina,
Jag finge hvila hos min Stina,
Jag åt i ro min gröt och korf.
Jag funne friden i min hydda
Och lugnet under hennes torf;
Min lefnad finge glädjen skydda;
Jag for till kyrka, ting och qvarn;
Jag täljde virket för min brasa;
Min unga hustru spunne garn;
Jag såge ren små hjertans barn
Kring deras glada pappa rasa;
Jag spände för mitt svarta stod
Och körde tionden till p rest en,
Och lefde sedan nöjd med resten,
För mig tillfreds, mot andra god:
Jag gaf kaplan det bästa fåret,
Som uti hjorden kunde ses,
Och, väl förhörd i min katches,
Gick se’n till skrift en gång om året.
Jag såg min åker pryda sig
Med vårens brodd och höstens gröda.
Min frihet 1 jag fick njuta dig,
Och vänta, efter dagens möda,
Din (dess?) aftons tröst att löna mig.
Skalden jemför med dessa föreställda
sällhetsäm-nen sin egen bittra verklighet; han säger:
Jag vore då som bonde rik;
Men nu är jag min fader lik,
Som han, en obemedlad herre.
Hans omständigheter neka honom lyckan att gifta
sig, derföre utbrister han:
Säll den, som på ett spänstigt dun
En maka söfver in och väcker,
Som mot hans famn sitt sköte sträcker
I hymens ärliga panlun!
Men fåfängt jag med längtan tänker
På slika glada äfventyr:
När hy mens boning för mig blänker,
Så ser jag ock att han är dyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
