Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företeelser och förändringar såsom den senares bildliga
motsvarigheter; det är i främsta rummet sådana, som
rädda den beskrifvande skaldekonst, hvars förnämsta
representant i Gustafs tidehvarf han är, från missödet
att i sitt hela urarta till ett slösaktigt grannlåtsglitter,
ytterst skimmerrik t, men kallt och under all sin
mång-färg enformigt. Vi säga: «i siit hela»: ty styckevis
förekomma* dylika urartningar; men bakom dem qväller
alltid en oskuldsfrom skönhetsglädje, hvars ovilkorliga
käneloflöden snart åter öfversvalla siraterna och ånyo
npplifva målningen. Anmärkas kan, såsom något hos
honom eget, på en gång denna oskuld och denna lust
att ständigt vara grann; men också bär hos honom
Sjelfva detta begär lika mycken pregel af ett lifligt
natursinnes bamfröjd, som af hofmannens elegans och
praktlystnad. Oxenstjerna är i Sjelfva verket, före
Tegnér, den präktigaste af alla svenska skalder, och
visserligen sker ofta nog att hans sångmö, icke nöjd att
endast smycka sig med blommor och juveler, kläder sig
från hufvud till fot i rosor och ädelstenar».
Oxenstjernas omfångsrikaste och äfven mest
berömda poetiska arbeten äro «Dagens Stunder» och
«Skör-darne», båda två didaktiska idyller i den tidens smak.
De ansluta sig i afseende på innehåll «och tonart till
Gyllenborgs «Arstiderna». Enligt all sund konst-theori
hörer detta slags diktkonst icke till poesiens
begrepps-mässigt utvecklade arter, utan sluter sig till dem såsom
ett slags bihang eller afart. Visserligen söker Tegnér,
i minnestalet öfver Oxenstjerna, att försvara den
beskrifvande poesien genom dess frändskap med
landskapsmålningen, hvars konstvärde man ej vill underkänna;
men redan Lessing har ådagalagt att poesi är poesi och
målarkonst är målarkonst, att hvardera rörer sig inom
sin sfer efter sina egna lagar, och att lika litet som
målarkonsten kan framställa en succession af handlingar
och tillstånd, lika litet kan poesien skildra en samtidig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
