Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het af sådana med något slags fullständighet utan att
trötta uppmärksamheten. Ty den massa detaljer, som
endast den sinnliga åskådningen kan sammanhålla i en
totalbild, måste förvirras och efterhand utplånas, om de,
den ena efter den andra, skola af poesien framplockas
för föreställningen, hvilken ej kan emottaga en följande
utan att släppa den föregående. Derföre tillhörer
natur-beskrifningen poesien endast såsom ett appendix till den
menskliga handlingen eller tillståndet, hvilka den dock
kan kraftigt bidraga att till karakter och skaplynne
belysa och förklara, liksom den äfven tjenar att hos
läsaren eller åhöraren väcka den rätta stämning, i hvilken
han bör emottaga skildringen af den handling, som
försiggår inom en sådan omgifning. Vill den beskrifvande
poesien åter gälla i och för sig sjelf, så kommer den
att se ut såsom en artistiskt utarbetad ram, i hvilken
det väsentliga, nemligen taflan, fattas. I det dunkla
medvetandet af denna beskrifningens otillräcklighet, hafva
också de flesta beskrifvande poeter i sina idylliska
teckningar inflätat små menskliga handlingar, hvilka likväl
såsom staffaget på laiulskapsstycket behandlas såsom
något sekundärt och ovigtigt. I afseende härpå gör
Tegnér en ganska fin anmärkning i sin kritik af
Oxenstjernås ((Skördarne», med anledning af den lilla
kärleksintrig, som är inflätad i detta poem, till hvilken vi
torde återkomma. Emellertid — allt godt som kan
sägas om denna diktart, allt hvad man kan göra för att
rättfärdiga eller ursäkta den, har Tegnér gjort och påett
mästerligt sätt. Allt hvad han säger är också sannt;
men det värsta är att det kan sägas med mera skäl till
försvar för landskapsmålningen, som ej behöfver försvaras,
än för landskaps diktningen. I alla fall förtjenar det all
höras:
«AU (len lefvande naturen», suger Tegn<5r, «oeh i synnerhet den
monsk-liga, utgör konstens högsta föremal, är onekligt. För mensklig konst ur
naturligtvis menniskan sjelf det högsta, nemligen inenniskogestalten för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
