Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre naturen, individen, menniskan i dess mångfald af
forändringar.
De stycken af denna dikt, som med rätta
företrädesvis äro berömda för sin skönhet, äro målningarne af
soluppgången i den första sången, af nattens inbrytande
i den tredje, och hela den ijerde sången, i hvilken
Natten firas, hvilken enhälligt förklaras för den bästa;
hvarvid jag likväl för min del vill undantaga det lärda
astronomiska inventarium öfver stjernbilderna. Den
andra sången, som besjunger Middagen, anses för den
mattaste, likasom skalden sjelf kännt sig öfverväldigad af
det middagsqvalm, som han beskrifver. Början af den
sköna hymnen till Solen i första sången kan läsas i
Atterboms Siare och Skalder. Jag lånar ur
fortsättningen af samma sång teckningen af naturens uppvaknande
sedan solen gått upp:
Ur sömnens tvång naturen frälsad
Likväl i stillhet hvilar än.
Af inga ljud är dagen helsad,
Ej vädret fått sin fart igen.
Nyss väckt hon än i tysthet njuter
Den kraft sig i dess sköte gjuter
Af morgonstundens friska flägt;
Och innan middagssolens värma
Emot dess eldar, som sig närma,
Tycks hopdra lifvets andedrägt.
Så dagame sig äfVen bilda
Af menskans första oskuldstid,
Som, från begärets stormar skilda,
Förena njutningar och frid.
I lifvets morgon, der hon danas,
Hon känner sina sinnen manas
Af milda lustars välde blott;
Säll i sin växande förmåga,
Med hjertats värma utan låga
%Och nöjet utan åtråns brott.
Malmström. //. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
