Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sådan bön lärer icke vara ovärdig att höras,
äfven om ifraren skulle anmärka, att ingen kan «vandra
ren» för Guds syn.
Lyckligare är likväl Oxenstjerna i den lätta,
gra-tiösa, halfskämtande genren, i sina poésies fugitives, der
han förenar ett stort naturligt behag, fyndighet och
qvickhet med mycken ledighet och elegans i uttrycket.
Härtill kommer att hans skämt, ehuru träffande, nästan
aldrig är sårande, då den hjertats godhet, som talar ur
alla hans allvarsamma dikter, hos honom aldrig förnekar
sig icke ens i epigrammet och satiren. Det var endast
undantagsvis som han förgiftade udden af sin qvickhet,
såsom i epigrammet till den sköna och lättfärdiga
gref-vinnan von Höpken, hvilket kan läsas hos Wieselgren.
I synnerhet äro hans skaldebref fulla af qvickhet och
godt lynne. Till hoffröken Maria Aurora Uggla, som
var förlofvad med en officer vid Savolax regemente,
skrif-ver han från Skenäs år 1775 bland annat följande täcka
skämt:
Mitt lugn är nog för mitt begär.
Tro mig att det en lycka är,
Se’n mjölk och smultron uppfyllt magen,
Få lägga sig med säkert hopp
Att aldrig ur sin sömn bli dragen,
Och veta, när man sent går- opp,
Att man får lättjas hela dagen.
Jag’stundom ledighetens ro
I jagt och fiske söker finna:
An helsar jag på en herdinna,
Ung, vacker, som ni väl kan tro.
Hon har två ögon af de bästa,
En hals, som lyser som en dag,
Och armar, just af edert slag:
De unga rosor, som sig fästa
På hennes kinder, skiljas åt
Af sänkningar, der i försåt
Sig hundra små Amourer nästa.
Jag nyttjar sen all öfrig tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
