- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
85

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Befordra begges rätt så långt min åtgärd tål;

Och mina önskningar med vilkor endast göras.

Att fylla dina föremål.

Och när jag för Dig sjelf i varelsernas rike
Ej annat har än hvad Du skänkte mig,

Låt mig få egna åt min like
Hvad jag ej kan betala dig.

För din barmhertighet låt mig din afsigt tjena.

Din höghet nekar ej den svaga menniskan,

Att i välgörande med dig den likhet läna,

Som ändligheten fatta kan.

Låt mig i hvar af oss, med samma jord till moder,

En like se med rätt till ömheten,

I hvarje lidande en broder,

I hvarje dygdens barn en vän;

I den förvillade en själ, som, fordom ämnad
it sanningen och Dig, kan föras dit igen,

I Sjelfva brottslingen, åt dina domar lemnad,

Ett ämne till min förbön än.

Man igenkänner häri den alltomfattande
mennisko-kärlek, som då för tiden var den religiösa känslans
allmänna lösen, och som fann sitt kraftigaste uttryck i det
bekanta «Er vårt famntag, Myriader» etc. eller i det lika
bekanta: «Från Sova Zemblas fjell till Ceilons brända
dalar, Hvarhelst en usling finns är han min vän, min
bror!» Man säge om detta sätt att känna — utslitet
och vulgariseradt som det kan blifva — hvad man vill:
icke är det okristligt, ej heller är det opoetiskt. Och
vackert och rörande är detta religiösa tänkesätt, när det,
såsom hos Oxenstjerna, upplöser sig i föresatser sådana
som denna:

Tillfredsställd mellertid hvart dina bud mig mana,

Låt för din syn mig vandra lika ren,

Om ödet sprider kring min bana
Sin skymning eller sina sken.

Min dyrkan vare skänkt åt Dig och dygdens lagar,

A t vänskapen min tro, åt olyckan min hand,

Åt visheten min håg, åt friden mina dagar,

Och lifvet åt mitt fosterland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free