Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sägen ändtlig Sjelfva, ni,
Förfakterskor af ärbarheten!
Hvad nytta hade menskligheten
Väl haft af all er modesti,
När offrets dag var redan nära
Och kungen svor, gudaktigt rädd,
Att om ej någon jungfru, klädd
Som gudasvaren det begära,
Till honom kom att förbön bära,
Så skulle domen fyllas opp
Förutan skonsmål eller hopp?
HvadP om i fosterlandets fara
Man fordrar att hvar medborgsman
Skall offra allt att sig försvara
Och draga svärden för hvarann’;
Skall då, när jernen redan måtta
Emot hvarannan menskas bröst,
Ej skönheten till deras tröst
Få äfven sina vapen blotta?
Ja, på en gång mot farans makt
Och ondskans tungor utan häpnad,
Med dygdens segrande förakt,
Gå, vackra Disa, oförsagdt,
Blott i naturens rustning väpnad.
Med mössa, bubblande af flor,
Broderad mantel, silkesskor,
Och sobelpels och stickadt bälte,
En annan flicka hade gått
Och vid paraden ödmjukt stått
Med en supplik till nordens hjelte,
Som henne kanske sjelf försmått
Och låtit säga henne blott
Med någon ungersven från thronen
Att söka svar i Revisionen.
Nej, Disa bättre har förstått.
Och, sedan hon, att fylla lagen,
Tog an sitt modiga beslut,
Rådfrågade nu blott behagen/
Hur hon det skulle föra ut.
De snart för hennes tankar sade
Att ingen lag så mäktig var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
