Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ingen lagman så barbar,
Mot hvilken skönheten ej hade
Oöfvervinnliga försvar;
Att om hon redan hjertat dårar
När hon i sorgens drägt är döljd,
Och, bedjande och öfverhöljd,
Har blott till vapen sina tårar;
Så mycket mer, om i sin dag
Hon låter slöjans förlåt falla,
Hon segra skall, fast hon är svag,
Och bönen byta sig till lag,
Och vara sedd, bli att befalla.
Trygg i sin afsigts ädelmod,
Att frälsa olyckligas blod,
Hon således ej mera dröjde,
Och dagens Gud förtjusad röjde
Hvad aldrig förr hans blick tog mot.
För första gången utan knot
Lät dygden lösas Bisas slöja
Från vården af de hvita klot,
Som på dess hvälfda bröst sig höja,
Och lossande dess klädnads band
Förbytte med sin egen hand
Bet linne, som dess sköte döljde,
Uti ett ljusblått silfvernät,
Som henne genomskinligt höljde,
Och utan flägtning i dess fjät
Dess bildning troget efterföljde,
Gaf ögat blott dess halfva rätt
Men hjertat en fördubblad våda:
För glest att undangömma rätt,
För tätt att alldeles förråda.
Så, simmande med flodens lopp,
Najaden sänks från solens lågor,
Men skymtar fram albasterns kropp
Igenom silfret af dess vågor. —
Att ändtligen på alla sätt •
Oraklets föreskrift förnöja,
Lät hon sitt ena ben bli klädt
Med sporre, stöfvel och manchett;
Och tycktes i förening röja
En sköldmös och charits person,
Med kroppen af Hebe och Fröja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
