Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På benet af en amazon.
Ett skärp af rosor ensamt skryter
Kring lifvet af dess lätta drägt,
Och myrten, kring dess hufvud sträckt,
I flätning med syrenen, knyter
Dess mörka hår, hvars lockars fl ägt
Kring hennes axlars liljor flyter.
Så retande i denna bild,
Och just då midnattsstnndens timma,
Från qväll och morgon lika skild,
Såg månen i sin fyllnad glimma,
Sin vandring Disa trädde an,
Och reste ut från Wengarns portar
I en kalesch, hvars gyllne spann
Med vädrets hastighet försvann
Vid loppet af två hvita hjortar.
Men som hon ock^den pligten har
Att åka på en gång och rida,
En vädur ock tillika var
I betsel ledd vid vagnens sida,
Uppå hvars hals, som, vänligt böjd,
Sig för sin vackra börda sträckte,
Sitt skodda ben från vagnens höjd
Hon kring en stoppad sadel räckte.
Följden af Disas besök vid Sigtunahofvet blef,
såsom bekant är, den, att hon blef konungens brud. Det
intryck, som denna nyhet gjorde på hofcirkeln,
beskrif-ver Oxenstjerna ganska komiskt:
Med allmän fröjd i stad och hof
Allt fylldes opp af Disas lof.
Och om, med störda pretentioner,
En sårad afunds bittra röst
Steg opp i någon tärnas bröst,
Hon dolde varsamt dess passioner;
Och, jemkande med aktsamhet
Sin egenkärleks rättighet
Och fordringen af verldens toner,
Med låtsad fröjd och sann förtret
Gaf dagen sin belefvenhet
Och natten sina konvulsioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
