Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röjde sig äfven i en stark böjelse för satiren, detta
foster af det rena förståndet, och icke, såsom hopen tror,
af ondskan, hvilken endast alstrar tadlet, förtydelserna
och smädelsen. Icke är den artisten, som ler åt en usel
tafla, sämre menniska än den okunnige, som beundrar
densamma. Så ej heller den tänkande mannen elak
der-för att han finner löjligt hvad dåren högaktar och
upphöjer. Ännu voro dock muntra och träffande drag i
umgänget de enda satirer Kellgrens snille framtedde.
Med dessa roade han sina jemnåriga, för hvilka han i
sitt öfriga uppförande förekom något allvarsam,
egensinnig och förbehållsam.»
«Hans fader tillät honom ändtligen 1768 att lemna
de gymnastiska föreläsningarne och att resa till Åbo
akademi, der fadren sjelf studerat och der Kellgren fann
för sig en enda broder, den han genom hela sin lefnad
på det ömmaste älskat. Under de nio år han der
till-bragte fortforo hans vettgirighet och arbetsamhet. De
första två åren i synnerhet var det svårt att någon gång
draga honom ifrån kammaren och boken till annat än
föreläsningars afhörande. Yid sexton års ålder hade han haft
en feber, som var nära att sluta hans dagar och lemnade
svåra följder på hans bröst. Ett jemnt stillasittande
grundläde nu den svaghet och ohelsa, som med åren
ökades.»
aMedan han var vid universitetet förlorade han sin
fader (1771) och med honom all egen tillgång på
penningar. Den satsen hade ännu icke blifvit framkläckt
för att göra föräldrars sorg och ynglingars förderf, att
snillet befriar från de utvägar till föda, dem samhällets
skick gjort nödvändiga; allraminst troddes att egen
öf-vertygelse och ett förmätet påstående att man är ett
snille gaf rättighet att förakta och bryta detta skick.
Men om ock denna lära då varit känd, hade den icke
varit gjord för Kellgrens sanna hufvud och verkliga
stolthet, hvilka ansågo det föraktliga ligga i orklöshet, ving-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
